Slaktkyckling kläcks på kläckeri och transporteras som daggamla till specialiserade kycklingproducenter. Kycklingarna föds upp på golv i stora stallar till en ålder av ca 35-40 dagar och 1,8–2,3 kg levandevikt.

Kycklingar ligger under en värmelampa. Många fjäderfä i en anläggning.
Uppstallning av slaktkyckling. Bilder: Anne Larsen, SLU.

Värphöns kläcks på kläckeri och föds upp hos unghönsuppfödare innan de sätts in i värphönsstall vid ca 16 veckors ålder och börjar värpa strax därefter. Under värpperioden lägger de nästan ett ägg om dagen. De avlivas vid 70-95 veckors ålder och ersätts av en ny grupp höns.

Bedövning

De flesta fjäderfäslakterierna i Sverige använder sig av bedövning med elektrifierat vattenbad. Fåglarna fixeras inför sådan bedövning genom upphängning i byglar. Som nämnts tidigare i utbildningen kan upphängningen medföra rädsla, stress och smärta och därför bör tiden som fåglar transporteras upphängda innan bedövning minimeras. Det är också viktigt att upphängning sker på ett skonsamt sätt samt att byglarna har rätt storlek i förhållande till de fåglar som slaktas.

Kycklingar som bedövas med koldioxid kan föras in i gasen medan de fortfarande hålls i transportlådor alternativt tippas ned på ett rullband, som för fram fåglarna in i en tunnel med kontrollerad atmosfär.

Många fjäderfä hänger i byglar. Transportlådor i en gastunnel. Fjäderfä tippas ner på ett rullband som för dem till bedövning.
Hönsfåglar kan hängas upp inför bedövning i elvattenbad (bild 1) alternativt föras in i gastunnel medan de är kvar i transportlådorna (bild 2) eller genom att tippas ner direkt på rullbandet som för dem till bedövningen (bild 3). Bild 1 och 2: SLU. Bild 3 bild: Marie Skavnäs.

Vid användning av bult och eltång kan fåglar i normalfallet hållas i ett tvåhandsgrepp om respektive vingbas när bedövningen appliceras (fungerar för höns/kyckling). Stora, tunga fåglar (vuxna gäss/kalkoner) kan behöva hållas fast stående på golvet eller fixeras i slakttratt inför bedövningen. Vid hantering av lösa fåglar är det fördelaktigt att kunna begränsa fållans yta i takt med att antalet djur minskar, för att underlätta infångningen.

En personal hanterar ett fjäderfä som ska bedövas med eltång. En personal för in huvudet på ett fjäderfä i en liten eltång. Fjäderfä ligger för avblodning i slakttrattar.
Bedövning med fast monterad eltång, där fågeln hålls manuellt (bild 1 och 2) samt avblodning i slakttratt (bild 3), som också kan användas för att fixera större fåglar inför bedövning. Bilder: SLU.

Bedövning med bultpistol

Bultpistolanvändning är ovanligt på fjäderfän, som vanligen bedövas med el eller gas. Det finns dock speciellt utformade (icke-penetrerande) bultpistoler för fjäderfän. Enstaka djur kan också bedövas genom slag mot huvudet, dock bara i samband med husbehovsslakt eller avlivning.

Illustration av ett fjäderfäs huvud där pil markerar var man placerar bultpistolen för fjäderfä. Bultpistol för fjäderfä.
Bedövning av fjäderfä med bultpistol. Bild 1 visar lämplig placering och riktning av bultpistol på fjäderfä – bulten bör träffa i rät vinkel mot skallens högsta punkt, mellan fågelns öga och öroningång. Illustration efter figur av M. A. Erasmus et al. Redigerad av Viveca Sandström, SLU.
Bultpistol för fjäderfä (bild 2). Publicerad i ”EFSA opinion on welfare aspects of the main systems of stunning and killing the main commercial species of animals” (EFSA Journal, 2004), 45, 1-29, available at http://www.efsa.europa.eu/en/scdocs/doc/45.pdf, page 47).

Bedövning med elektricitet

Tomma byglar ovanför ett strömförande vattenbad.

Kontrollpanel vid elbedövning i vattenbad.

Elbedövning i vattenbad (bild 1), bild: SLU. Kontrollpanel vid elbedövning i vattenbad (bild 2), bild: Jolanta Sundqvist

Vid bedövning av fjäderfän i strömförande vattenbad leds strömmen via partiklar i vattnet genom djuret och vidare ut i kretsen via bygeln. Tillräcklig strömstyrka måste passera genom varje djur och ska enligt Avlivningsförordningen, EG 1099/2009, för varje enskilt djur, uppgå till minst följande värden.

Frekvens (Hz)	Höns	Kalkon	Anka och gås	Vaktel
<200	*	250 mA	130 mA	45 mA
Från 200 till 400 Hz	150 mA	400 mA	Ej tillåtet	Ej tillåtet
Från 400 till 1500 Hz	200 mA	400 mA	Ej tillåtet	Ej tillåtet

Strömstyrkan ska upprätthållas under minst 4 sekunder.

*Den svenska lagstiftningen kräver en högre strömstyrka vid låga frekvenser. I Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L22 står:

7 kap. 24 §
Vid elektrisk bedövning av slaktkyckling och värphöns då huvudet passerar genom ett vattenbad ska strömstyrkan, vid användning av 50-200 Hz växelström, för varje djur uppgå till 0,12 Ampere. Föreskriven strömstyrka ska upprätthållas till dess att djuret är bedövat.

Växelström med lägre frekvens, såsom 50 Hz, har större påverkan på hjärtfunktionen (om strömmen leds genom hjärtat) än växelström med högre frekvens. Vid bedövning av fjäderfän i vattenbad används vanligen högre frekvenser av växelström för att minska köttkvalitetsproblem (t.ex. blodkärlsbristningar och benbrott till följd av spasmer). Det är viktigt att ha i åtanke att sådan högfrekvent växelström normalt inte orsakar hjärtstopp, trots att den leds genom kroppen via hjärtat.

I strömförande vattenbad beror strömstyrkan av bland annat vattnets ledningsförmåga och antalet fåglar som är i kontakt med vattnet samtidigt. Kontrollpanelen ska vara utrustad med amperemätare och ska kunna övervakas kontinuerligt medan bedövning pågår.

Kom ihåg!

Under bedövningen ska strömstyrkan i vattenbadet minst uppnå det värde som anges i lagstiftningen.
För att garantera detta måste amperemätaren avläsas kontinuerligt.

Vattnet ska inte svämma över vid ingången till badet och vattennivån ska kunna regleras för att säkerställa kontakt med djurets huvud. Den elektrod som är nedsänkt i vattnet ska löpa längs hela badets längd.

Markeringar med lämplig vattennivå för olika fjäderfä.

Pil visar på bilden ett manuellt vred på ett vattenbad.

Vattenbad för olika fjäderfän. Om anläggningen slaktar olika arter eller kategorier av fåglar med varierande storlek kan lämplig höjdinställning för vattenbadet märkas ut som i bild 1. I bild 2 syns ett manuellt vred för höjning/sänkning av vattenbadet. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

Tomma byglar ovanför ett strömförande vattenbad.

Plexiglas på kanten på ett strömförande vattenbad.

Pil pekar på en gul slang där vatten rinner till vattenbadet.

Småskaligt fjäderfäslakteri. Detaljer från småskaligt slakteri, där man klätt tröskeln till badet med plexiglas för att undvika att fåglar kommer i kontakt med strömförande vatten, om det skulle rinna över kanten. I bild 3 höger ser man hur vatten kan fyllas på kontinuerligt, för att inte nivån ska bli för låg. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

Kontrollpanel för strömförande vattenbad

Mätare för spänning, strömstyrka och frekvens.

Kontrollpanel för strömförande vattenbad. I bild 1 kan frekvens och spänning ställas in. Amperemätare finns längst ner till vänster om strömbrytaren. Röd lampa indikerar att strömkretsen är sluten. Bild: Viveca Sandström, SLU.
I bild 2 finns mätare för spänning (V), strömstyrka (A) och frekvens (Hz). Bild: SLU.

Vattnets förmåga att leda ström beror av mängden lösta joner i vätskan. Destillerat vatten leder inte ström. I en strömförande badanläggning innehåller dock vattnet partiklar som kan joniseras och leda ström. Man kan tillsätta salt vid behov; det bidrar med natrium- och kloridjoner, som höjer den strömledande förmågan betydligt. Saltet löser sig bättre i ljummet vatten vilken i sin tur leder strömmen bättre.

Byglarna tvättas innan upphängning så de är blöta när fåglarna hängs upp. Fuktning av området där strömmen ska ledas över från fågelns ben till metallbygeln ökar den elektriska kontakten och kan genomföras genom att spraya vatten på byglarna och fötterna med ett munstycke just före upphängningen.

Många fjäderfä hänger i byglar på väg in till ett strömförande vattenbad.

Fuktning av området där benen möter metallbygeln som fågeln hänger i ger ökad elektrisk kontakt. Upphängda fåglar före bedövning (bild 1). Munstycke för fuktning för att uppnå bra bedövningskvalitet. (bild 2). Bild 1: SLU, bild 2: Jolanta Sundqvist

Amperemätaren kan visa strömstyrkan per fågel (om antalet fåglar i vattenbadet är inställt på ett konstant värde, dvs. om det alltid är lika många fåglar i karet samtidigt) eller visa den totala strömstyrkan, som man i så fall får dividera med antalet fåglar som vistas i karet samtidigt. Båda metoderna ger dock bara ett genomsnittsvärde – om fåglarna är av olika storlek kommer de fåglar som är mindre (lägre elektriskt motstånd) att få mer ström och de större fåglarna med större inneboende motstånd att få mindre andel, och de senare riskerar då att bli dåligt bedövade.

Det finns utrustning (”Poltry Stun Monitor”) som man kan köpa och hänga på byglarna, som en ”konstgjord kyckling” som mäter och visar hur hög strömstyrkan och exponeringstiden är för den enskilda kycklingen.

Bedövning med gas

Baserat på forskning och praxis på området finns rekommendationer kring exponeringstid och koncentration av CO₂ (och blandningar med andra gaser) för att uppnå fullständig och tillräckligt långvarig bedövning.

Vid koldioxidbedövning av kyckling, höns och kalkoner ska djuren utsättas först för relativt låg halt koldioxid under en tid, och sedan för betydligt högre halter koldioxid, vanligen under något längre tid. Slakteriföretaget ska ha standardrutiner som i detalj beskriver vilka gaskoncentrationer och exponeringstider som används.

I den första fasen tillsätts vanligen också lika delar kvävgas och syrgas. Som nämnts tidigare är fjäderfän särskilt känsliga för CO₂ och man har i detta system med två faser (så kallat ”Controlled Atmosphere Stunning”, CAS) syftar till att söva djuren ytligt med relativt låg koncentration CO₂. Medvetslösheten fördjupas sedan med hög nivå CO₂.

CAS-system används även för bedövning av kalkoner, dock inte i Sverige.

Den stora fördelen med gasbedövning jämfört med bedövning med el i vattenbad för fjäderfä är att man slipper hänga upp fåglarna uppochner i byglarna medan de ännu är vid medvetande. Eftersom sådan upphängning är obehaglig och kan medföra smärta hos fåglarna är det en fördel att den vid gasbedövning inte görs förrän efter bedövning, då fåglarna är medvetslösa. Detta har även arbetsmiljöfördelar. Därtill blir bedövningskvaliteten mindre beroende av fågelns storlek, smutsighetsgrad etc. vid gas- än vid elbedövning i vattenbad.

Bedövningssystem med gastunnel för fjäderfän.

Ruta i gastunneln där man kan se de bedövade fjäderfäna.

Gastunnel med transportlådor för fjäderfän

Bedövningssystem för fjäderfän. I systemet på bild 1 och2 töms kycklingarna först ur lådorna och transporteras genom gastunneln sittande på ett löpande band. I systemet i bild 3 bedövas kycklingarna medan de är kvar transportlådorna– hela lådorna förs alltså genom gastunneln. Det senare systemet har djurskyddsmässiga fördelar, eftersom man slipper tömningen av vakna fåglar. Bilder: SLU.

Kontroll av bedövning

Personal kontrollerar blinkreflexen på en kalkon.

Blinkreflex som bedövningskontroll på kalkon. Bild: Jolanta Sundqvist.

På hönsfåglar kan man inte använda hornhinnereflex som bedövningskontroll, eftersom ögonen är så små. Man kan använda blinkreflexen, som ju kan utlösas utan att man rör vid själva hornhinnan. På vissa slakterier nyper man i kammen.

Elbedövning i vattenbad ger upphov till samma typ av anfall som beskrivits för gris och får. Det kan vara svårt eller omöjligt att bedöma om djuret omedelbart kollapsar, i och med att man håller i fågeln (vid tångapplicering) eller att fågeln är fixerad i bygel. Av samma anledning är det svårt att urskilja de epileptiska faserna i det utlösta anfallet. I praktiken förefaller fåglar relativt orörliga, med avslappnat hängande huvud, efter elbedövning. Om det finns plats kan man även se att vingarna hänger avslappnat ut från kroppen. Hönsfåglar (värphöns, kyckling och kalkon) sluter normalt ögonlocken i samband med bedövningen, medan gäss har öppna ögon, vilket möjliggör kontroll av pupillen.

Många fjäderfä hänger i byglar på väg in till ett strömförande vattenbad. Många bedövade fjäderfä hängandes i byglar.

Elbedövning av slaktkyckling. Från vänster ser man slaktkyckling som förs in i vattenbadet och därefter ser man hur de bedövade fåglarna hänger med avslappnad hals och vingar samt slutna ögon. Bilder: SLU.

Kalkoner hänger uppochner i byglar ner mot ett strömförande vattenbad.

Bedövning av kalkon i strömförande vattenbad. I bild 3 ser man hur den bedövade fågeln hänger med avslappnad hals. Vingarna hänger ut från kroppen. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

Kontroll på ögonen på ett bedövat fjäderfä.

Hos bedövade kalkoner är ögonlocken vanligtvis slutna. Kontroll visar fullt utvidgad pupill. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

En gås upphängd i byglar på ett slakteri. En bedövad gås hänger uppochner i en bygel. En bedövad gås huvud med ögonlocken öppna.

Hos bedövade gäss är halsen och vingarna avslappnade. Ögonlocken kan vara öppna, vilket möjliggör kontroll av pupillens storlek. Bilder: Viveca Sandström, SLU.