Viktiga förutsättningar för uppstallning och övernattning

På större slakterier hålls nötkreatur ofta i endjursboxar (s.k. Uddevallasystem), som består av ett antal rader med individuella bås. Systemet är hopbyggt med drivgångarna, så att djur drivs in och ut ur raderna via gångar från avlastningsplatsen mot bedövningen. Grindar, ofta av giljotintyp, används för att stänga/öppna rader samt för att avskilja de separata båsen.

Ett slakteri med tomma endjursboxar. Nötkreatur i boxsystem på ett slakteri.

Grind på ett slakteri. Nötkreatur i gruppboxar på ett slakteri.

Uppstallning av nötkreatur. Bilder: SLU.

Systemet kompletteras vanligen med gruppboxar för inhysning av t.ex. ungdjursgrupper. Fullvuxna tjurar och djur med långa horn är exempel på sådana som kan ha svårt att få plats i radsystem och de stallas därför ofta i box, enskilt eller gruppvis. Även kalvar placeras ofta i gruppbox. Mindre slakterier har vanligtvis inget radsystem. I radsystem vattnas och utfodras djur individuellt i vattenkopp, krubbor och foderhäckar. Det används även i boxar, men där förekommer även vattning i hink och golvutfodring.

På svenska slakterier drivs nötkreatur vanligen in i en bedövningsbox, som kan ha mycket varierande utformning. Den kan t.ex. vara försedd med fixeringsanordning för att hålla fast djurets huvud och öka träffsäkerheten vid bedövning

Bedövning sker oftast med bultpistol, som kan vara krut- eller lufttrycksdriven. Olika typer av kulvapen används ibland på djur med väldigt kraftigt pannben eller vid omskjutning, då bultpistolen inte gett upphov till god bedövning. Vanligen används då en gammaldags så kallad ”skjutmask” (”bell gun”), eller ett klass 1-gevär. Kulvapen måste naturligtvis användas med stor försiktighet inne i slakteribyggnaden och på anläggningar där möjlighet finns kan djur som ska bedövas på det sättet flyttas till ett särskilt utrymme.

Ett nötkreatur fixeras i en bedövningsbox och en personal förbereder bedövning med bultpistol. En personal riktar en bultpistol mot ett fixerat nötkreatur som står i en bedövningsbox.

Bedövning med klassisk bultpistol. Bilder: SLU.

Kalvar, stora tjurar och djur med väldigt långa horn passar ofta dåligt in i slakteriets standardsystem och måste ibland hanteras utanför den vanliga linjen. De kan drivas eller ledas individuellt och bedövas på annan lämplig plats. Vid sådan bedövning behöver man begränsa huvudets rörelsefrihet, lämpligen genom att använda grimma och grimskaft. Tjurar får inte bindas upp i nosringen.

På vissa anläggningar finns t.ex. ett utrymme i närheten av bedövningsboxen, där en port kan öppnas in till området för avblodning. Genom en förlängning av skenan i taket kan djuret länkas, hissas upp och föras in till avblodningsområdet.

Drivning till bedövning

Området som leder fram till bedövningsboxen skiljer sig mycket mellan slakterier, framför allt vad gäller utformningen av indrivningsgången, underlag, golvlutning, grindsystem och passager.

Själva bedövningsboxens utformning har också mycket stor betydelse för hur villiga djur är att gå in i den.

En bedövningsbox på ett slakteri. En kurvig drivgång på ett slakteri.

Bild 1: Bedövningsbox.
Bild 2: Exempel på kurvigt drivgångssystem, som motiverar djur att fortsätta eftersom de inte ser vägens slut. Det kan ge effektivare indrivning jämfört med system där drivgången leder rakt in i bedövningsboxen. Bilder: SLU.

En bedövningsbox med galler ovanför. En långsmal bedövningsbox. Ett nötkreatur i en bedövningsbox.
Exempel på bedövningsboxar med olika utformning. Bilder: SLU.

I tidigare avsnitt belystes de många faktorer som kan störa och hindra djuren på olika sätt vid drivning och ofta kan man upptäcka ett antal sådana faktorer i området kring bedövningen.

En övergång från drivgång till bedövningsbox. Pilar pekar på olika material på golvet och bländande lampor i taket. Ingång till en bedövningsbox där det finns blåa slangar och ett grönt plastskynke på sidan.

Bild1: I bilden ovan kan man upptäcka potentiella störningar i form av bländande lampor i taket och två materialövergångar i underlaget (se pilar). Metallklädda material kan ge störande reflektioner beroende på ljussättning. Övergången från drivgång till bedövningsbox bör göras så smidig som möjligt för att djur inte ska reagera på förändringar och vägra gå in i boxen. Bild: SLU.
Bild2: Vid denna ingång till bedövningsboxen kan djuren störas av de blå slangarna samt det gröna plastskynket som initialt hängts upp för att minska störningar men som lossnat och hänger vid sidan av boxen. Bild: SLU.

Ingång till bedövningsbox där det finns vått underlag och en röd slang utmed drivgångskanten.

Bilden ovan är tagen mot ingången till bedövningsboxen. Golvet har spolats av och bör torka innan djur drivs in, eftersom vått underlag medför halkrisk och ljusreflektioner. Likaså ska den röda slangen plockas bort. Golvet lutar något uppåt och vägen in i boxen är svängd, vilket kan minska risken för stopp eftersom djuren inte ser att vägen slutar. En tröskel kan ses vid ingången, där det också bildas skuggor. Det strö som lagts ut har ingen positiv effekt på djurflödet eftersom så liten mängd varken täcker tröskeln eller minskar halka. Bild: Bo Algers, SLU.

I filmen ser man tydligt hur kon sänker huvudet för att undersöka förändringen i underlaget (i form av en list). Därefter undersöks en utstickande detalj. Om sådana störningsmoment elimineras går det ofta smidigare att driva fram djuren. Film: Bo Algers, SLU.

Filmen visar hur man på ett småskaligt slakteri kan skilja ut ett djur för slakt. Film: Anne Algers, SLU.

Kom ihåg!

Om du behöver använda mycket fysisk pådrivning (och eventuellt elpåfösare annat än i undantagsfall) visar det att det finns problem i området som behöver avhjälpas för att förbättra djurvälfärden.
Försök att själv hitta orsaker till djurens beteende och ta gärna listan över tänkbara störningsfaktorer till hjälp.
Om du upplever att många djur är svåra att driva in till bedövning – framför detta till berörd chef eller djurskyddsansvarig på anläggningen.
Ibland kan små förändringar ha stor positiv effekt på djurflödet.

I modernare bedövningssystem för nötkreatur har man till stor del försökt minimera inblandning från personalen genom att ersätta manuell indrivning med automatiskt system. Förutsatt att grindar och väggar manövreras på ett effektivt och för djuren skonsamt sätt kan sådan indrivning fungera mycket bra.

Indrivning i automatiskt bedövningssystem med drivvägg som för fram djuret i boxen. Film: Bo Algers, SLU.

Bedövning med bultpistol

Nötkreatur som ska bedövas med bultpistol drivs in i en box som begränsar djurets rörelsefrihet. Boxen kan även vara utrustad med ytterligare fixeringsanordningar, vanligen sådana som begränsar huvudrörelser i sidled, höjdled eller båda delar. Automatiska drivväggar utgör också en form av fixering när de används för att förhindra att djuret backar.

Pådrivningsväggen kan utnyttjas för att fixera djuret bakifrån när det ska eller har huvudfixerats. I filmen ovan ser man hur pådrivningsväggen pressas för hårt mot djuret så att hals och kropp viks i en onormal ställning. Film: Bo Algers, SLU.

Samtidigt som huvudfixering kan begränsa djurets rörelser på ett effektivt sätt är den en betydande stressfaktor som kan orsaka rädsla och panik, med risk för skador som följd. Den viktigaste grundförutsättningen för en bra fixering är därför att den är kortvarig, det vill säga att skottet avfyras så fort som möjligt efter fixeringen.

Det är viktigt att huvudfixeringen anpassas till det aktuella djuret och rådande omständigheter. Meningen är ju att fixeringen ska vara till hjälp för att placera och rikta skottet väl. Många djur fixeras med grimma och bindsle. Om fixeringen appliceras för hårt, för löst eller på ett obekvämt sätt kan den istället orsaka kraftiga reaktioner hos djuret och försvåra bedövningsutförandet. Vid huvudfixering är det viktigt att inte stänga sidorören för hårt om djurets hals eftersom det kan leda till panik. Djur har naturligtvis olika kraftig hals och stängning av sidorören måste därför anpassas individuellt.

Fixering av nötkreatur i skjutbox. Fixering med bygel av nötkreatur i skjutbox.

Fixering av nötkreatur i skjutbox. Det är viktigt att fixeringen är väl utformad och styrs på ett genomtänkt sätt med anpassning till den enskilda individen. Sidofixeringen bör exempelvis vara rundad för att ligga an på ett bekvämt sätt. Bilder: SLU.

Fixeringsbygel till en skjutbox för nötkreatur. Ett nötkreatur med stora horn i en fixeringsbygel.

Fixeringsbyglar i skjutbox för nötkreatur. Nötkreatur med stora horn kan ha svårt att trä huvudet genom fixeringsbygeln – sidorören måste öppnas maximalt och djuret kan behöva extra tid för att vinkla och få igenom huvudet. Bilder: SLU.

Smidig framdrivning, fixering och bedövning. Film: Bo Algers, SLU.

Fixering av nötkreatur i skjutbox. I filmen ser man hur första försöket att fixera huvudet misslyckas. Det kan då vara klokt att börja om såsom görs i filmen. Film: Bo Algers, SLU.

Likaså kan höjden på haklyften påverka djurets upplevelse av fasthållningen. Höjs den för lite finns risk att djuret fortfarande kan röra huvudet betydligt och höjs den för kraftigt kan djuret göra motstånd eller vinkla huvudet för kraftigt uppåt. Även hastigheten med vilken hakplattan lyfts är viktig för att inte stressa djuret i onödan. En haklyft är dock viktig i kombination med sidorör för att generera god fixering och därmed kortare tid till skott – utan haklyft försvåras bedövningen eftersom djuret fortfarande kan röra huvudet i höjdled. I EU-förordningen* gällande slakt och avlivning fastslås att:

Bilaga II, 3.2 Fixeringsboxar avsedda för nötkreatur och som används i samband med tryckluftsbultpistoler ska utrustas med en anordning som hindrar djuret från att röra huvudet såväl i sid- som i höjdled.

* Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning

Ett nötkreatur är fixerad i en bygel. En tryckluftspistol riktas mot djurets panna. Ett bedövat nötkreatur i en fixeringsbygel.

I exemplen ovan saknas haklyft. Med hjälp av en sådan kan även huvudrörelser i höjdled minimeras, vilket förkortar tiden i fixering och ökar träffsäkerheten. Bilder: SLU.

Fixering av nötkreatur med hjälp av haklyft i skjutbox. I filmen vinklar djuret upp huvudet vilket gör det omöjligt att skjuta. Den som bedövar beslutar att sänka haklyften och kan sedan skjuta i rätt vinkel. Filmen är inspelad i utlandet. Film: Bo Algers, SLU.

Huvudfixering kan, när den fungerar optimalt, förkorta bedövningsproceduren och öka träffsäkerheten. Framför allt tillåter fixeringen att vapen med kraftigare effekt kan användas vilket betydligt minskar risken för otillfredsställande bedövningseffekt. Det krävs dock att den som manövrerar anordningen har god förmåga att anpassa fasthållningen efter individ och situation samt att djur bedövas omedelbart efter att de fixerats.

Fullvuxna tjurar och nötkreatur med långa horn bedövas ibland utanför det vanliga systemet när de på grund av sin storlek, horn eller beteende inte är lämpliga att hantera i bedövningsbox. Sådana djur hålls vanligen i grimma och grimskaft vid bedövning med bult eller kulvapen. Det kan vara lämpligt att vira grimskaftet något varv runt en inredningsdetalj och dra åt, för att på ett effektivt sätt hålla huvudet stilla vid bedövning. Det är viktigt att tänka på att inte spänna grimskaftet förrän just innan skottet ska avfyras eftersom fixeringen kan ge en kraftig reaktion.

Följande är utdrag ur svensk lagstiftning (Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L 22):

7 kap. 9 § L22
Vid mekanisk bedövning i samband med slakt för privat konsumtion i hemmet och annan avlivning av nötkreatur, med undantag av tjurar och kalvar, ska vapnet placeras i rät vinkel mot skallbenet i den punkt där tänkta linjer från respektive öras överkant till motstående sidas öga korsar varandra. Hur vapnet ska placeras framgår av nedanstående skiss.

På tjurar ska vapnet placeras i rät vinkel mot skallbenet cirka en centimeter vid sidan om den ovan beskrivna punkten och på kalvar ska vapnet placeras i rät vinkel mot skallbenet något nedanför denna punkt.

Illustration av ett nötkreaturs huvud. Ett kryss i pannan markerar var man sätter vapnet vid mekanisk bedövning.

Placering av vapnet vid mekanisk bedövning av nötkreatur. Illustration: Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning, saknr L 22.

Framför allt hos handjur, särskilt sådana som utnyttjar stångning vid revirstrider (t.ex. tjurar och baggar) kan pannbenet vara mycket kraftigt. Hos äldre individer kan det med tiden även utvecklas en upphöjd förhårdnad som löper längs pannbenets mittlinje. På tjurar ska bulten därför träffa ca 1 cm till höger eller vänster om den punkten där linjerna korsas i bilden ovan. Det gäller framför allt hos större och/eller äldre tjurar.

Kalvar har förhållandevis långt huvud, vilket medför att skottet skulle hamna för högt upp och riskera att inte alls eller otillräckligt träffa hjärnan.

Kom ihåg!

Hos tjurar ska bulten träffa ca 1 cm vid sidan om den punkt där de tänkta linjerna från respektive öras överkant till motstående sidas öga korsar varandra.
Hos kalvar ska bulten träffa något nedanför punkten där linjerna korsas.
Vapnet ska alltid riktas i rät vinkel mot skallbenet.

I filmsekvensen ser man att skottet placeras och riktas snett. Filmen är inspelad i utlandet. Film: Bo Algers, SLU.

Ett nötkreaturs skalle där man ser ingångshålet i pannan från en bultpistol.

I bilden ser man ingångshålet från en korrekt placerad bult. Bild: Bo Algers, SLU.

Bedövning med elektricitet

I många länder används elbedövning även för nötkreatur, men då inte med vanlig ”eltång” utan med en bedövningsbox där elektroderna är inbyggda. I sådana boxar kan systemet vara uppbyggt så att strömkretsen enbart omfattar djurets huvud (reversibel bedövning) eller fungera som så att man direkt i anslutning till huvudbedövning även lägger på en elektrod vid djurets bakdel, så att hjärtat kommer att ingå i strömkretsen. Då blir bedövningen irreversibel, d.v.s. dödande. I båda fallen styrs anläggandet av elektroderna automatiskt, från en manöverpanel vid sidan av boxen. Något sådant system finns i dagsläget inte installerat i Sverige.

Nötkreatur i en bedövningsbox för elbedövning.

Elbedövning av nötkreatur på Nya Zeeland – detaljer från bedövningsbox.
Bild 1: Carrick Devine, bild 2 och 3 Ingrid Mossberg