I jämförelser med antalet nötkreatur, grisar, får, getter och renar är antalet alpackor, lamadjur och vikunjor i Sverige mycket begränsat. Djuren hålls främst för sällskap, bete och uppvisning, och för alpackan också för produktion av ull. Djuren hålls alltså inte för köttproduktion, men likväl förekommer det att djur behöver avlivas, varför metoden för detta kort beskrivs nedan.

Eftersom alpackor är det av nämnda djurslag som är vanligast förekommande inriktas nedanstående råd på det djurslaget. Kameldjur, till vilka lamadjuren hör, omfattas inte av några djurslagsspecifika bestämmelser i Jordbruksverkets föreskrifter om slakt och annan avlivning, men däremot av de mer övergripande bestämmelserna kring hantering, bedövning mm.

Hantering

Liksom för andra djurslag gäller att kameldjur, till vilka lamor, alpackor och vikunjor hör, ska hanteras varsamt, och transporteras (om så alls sker) på ett sådant sätt att risken för stress och skador minimeras. De ska så långt som är möjligt hanteras i grupp, eftersom de är flockdjur och blir mycket stressade om de tvingas att vara ensamma. Vissa alpackor är vana vid att hanteras i grimma.

Det finns för närvarande bara något enstaka slakteri i Sverige som är godkänt för alpacka, vilket krävs för att djuren där ska kunna slaktas och köttet sedan säljas på öppna marknaden. Däremot finns det inga hinder för att fler slakterier kan ansöka hos Livsmedelsverket om tillstånd att slakta alpacka eller andra kameldjur. Om slakt sker i form av hemslakt, dvs på den gård där djuret hör hemma, får köttet inte säljas eller skänkas bort, utan bara konsumeras inom det aktuella hushållet.

Alla som på något sätt hanterar eller ansvarar för levande djur på slakteri måste ha ett kompetensbevis från Jordbruksverket. I detta kompetensbevis listas dels vilka moment (t.ex. hantering, bedövning, avblodning) som vederbörande har kompetensbevis för, vilken typ av bedövningsutrustning som omfattas och även vilka djurslag kompetensbeviset gäller för. Vid slakt av alpacka och andra kameldjur måste alltså dessa djurslag vara nämnda i kompetensbeviset.

Bedövning

Precis som för andra djurslag gäller att kameldjuren ska vara bedövade – alltså medvetslösa – vid slakt, dvs. när de avlivas genom avblodning.

I praktiken används vanligen bedövning med penetrerande bultpistol följt av avblodning för att avliva alpackor och andra kameldjur. Även skjutning med vapen med fri projektil (t.ex. gevärskula) i huvudet är en möjlighet.

Det kan nämnas att i Sydamerika, som dessa djur härstammar ifrån, används inte sällan kniv eller annat vasst objekt av syl-typ (även kallad ”puntilla”) som sticks in genom djurets bakhuvud, för att immobilisera och eventuellt bedöva djuret före avblodning. Denna metod är inte tillåten i Sverige eller övriga EU, eftersom risken för att bedövning inte uppnås är mycket stor och därmed är risken för att djuret utsätts för lidande mycket stor.

Bedövning av alpacka med bultpistol kräver god kompetens, och ordentlig utbildning. Träning är därför nödvändigt. Vid felaktig placering av vapnet är risken stor att djuret inte blir fullgott bedövat på första försöket. Placering av vapnet på mittlinjen vid skallens högsta punkt är det som rekommenderas för alpackor och andra kameldjur.

Vapnet ska riktas mot bakre delen av käken, dvs rakt ner eller lite snett framåt. Anslagskraften från bultpistolen är i sig inte tillräcklig för att göra djuret medvetslöst: hjärnan/hjärnstammen måste träffas och skadas för att avsedd effekt ska uppnås. Se illustration nedan gällande motsvarande metod för bedövning av får i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L22.

En person står gränsle över ett får. Personen riktar en bultpistol mot pannan på djuret. Illustration av ett fårs huvud från sidan. En punkt markerar mitt på huvudet var bedövning ska ske.

Bedövning av får och getter med bultpistol. Fotograf: Birgit Fag.

Det finns forskning som antyder att alpackor reagerar med mildare sparkar efter bultpistolsbedövning jämfört med andra djurslag, och att roterade ögon inte är någon användbar indikator på dålig bedövningskvalitet hos alpackor.

Man bör istället fokusera kontrollen på att djuret omedelbart ska falla samman och inte uppvisa några resningsförsök, att ingen regelbunden andningsrytm förekommer, samt att ögonen är öppna, blicken stel och inga ögonreflexer ses.
När djuret bedövats får medvetandet inte återkomma, utan djuret ska gå direkt från medvetslöshet till död.

Information om längsta acceptabla sticktid (tid mellan bedövning och avblodning) efter bedövning med penetrerande bultpistol eller andra typer av mekanisk bedövning saknas för alpacka men torde vara samma som för andra djurslag, d.v.s. max 60 sekunder.

Vapenanvändning

För generell vapenhantering, underhåll och liknande, se det allmänna kapitlet om hov- och klövdjur.

Avlivning

I praktiken används vanligen bedövning med penetrerande bultpistol följt av avblodning även vid andra typer av avlivning än slakt av alpackor och andra kameldjur. Avblodning sker genom halssnitt eller bröststick. Även avlivning med avlivningsvätska (utförs av veterinär) är en metod som förekommer. I praktiken kan samtliga metoder som används till nötkreatur även användas till kameldjur.