Släktet Bison består av amerikansk bison (bisonoxe, Bison bison) och visent (europeisk bison, Bison bonasus), som båda är vilda idisslare. Det som anges nedan är i stora delar även tillämpbart vid slakt av afrikansk buffel (Syncerus), vattenbuffel (Bubalus), myskoxe (Ovibos) samt jak m.m. (andra Bos än domesticerade nötkreatur (Bos taurus och Bos indicus)).

Visent

Visenter kan väga 500-900 kilo (hanar) respektive 300-400 kg (honor). Djur som hålls i hägn och utfodras blir vanligen något tyngre än viltlevande individer. I Europa finns vilda (återintroducerade) populationer som ingår i aktiva bevarandeprojekt, medan arten i Sverige för närvarande bara finns i hägn. Arten anses dock ha funnits vild, frilevande i Sverige fram till för ett antal tusen år sedan, och räknas därför som ett inhemskt vilt djur, som nu hålls i hägn. Visent som hålls i hägn får då avlivas för köttproduktion genom jakt eller genom slakt. Detsamma gäller myskoxe. Dessa arter är dock fridlysta om de är helt frilevande i det vilda, och får då inte jagas alls.

Amerikansk bison

Amerikansk bison väger 500-900 kg, men enstaka hanar kan uppnå vikter på över 1500 kg. I Europa är amerikansk bison en exotisk art som enbart får hållas i hägn. Grundprincipen är att jakt enbart tillämpas på arter som är naturligt förekommande i det vilda i Sverige (i den mån de inte är totalt fridlysta), oavsett om de sedan hålls hägnade eller ej. Amerikansk bison, afrikansk buffel, vattenbuffel samt jak tillhör inte den naturliga svenska faunan. Detta innebär att dessa djurarter inte får dödas genom jakt i Sverige utan enbart genom slakt. I de fall köttet ska användas som livsmedel så ska djuren slaktas i enlighet med bestämmelserna i EU:s och Sveriges förordning respektive föreskrifter om slakt och annan avlivning av livsmedelsproducerande djur.

Jakt eller slakt i hägn

Metoderna (vapentyp, ammunition) för jakt i hägn täcks inte av bestämmelserna i djurskyddslagen, vilket innebär att eventuell jakt på visenter inte tas upp här, utan för detta hänvisas till Naturvårdsverkets föreskrifter samt övrig lagstiftning relaterad till jakt. Vid slakt i hägn, oavsett om det handlar om inhemska eller främmande arter, är djurskyddslagen dock tillämpbar.

Hantering

Vid hantering inför slakt av amerikansk bison respektive visent är det viktigt att, både av djurskyddsskäl och arbetarskyddsskäl, ha god planering och hög säkerhet. Bison är stora, icke-domesticerade djur med starka muskler och de är vanligen, av säkerhetsskäl, inte särskilt hanterade av människor. Hantering och fixering upplevs som mer stressande för bison än för extensivt hållna nötkreatur, som i grunden är en domesticerad art. Detta kan leda till att det tar tid innan djuret står så pass stilla att det kan skjutas på ett säkert sätt. Det kan även vara svårare att driva djuret in i en fixeringsbox än in i en fålla, dels för att djuren vill vara i grupp och dels på grund av fixeringsboxens beskaffenhet (begränsad liten yta med stängd front).

För att minimera risken för rymningsförsök och risken för skador på både djur och människor är det mycket viktigt att inredningen i anläggningar för slakt av bison anpassas efter dessa förutsättningar. Det innebär att det kan vara lämpligt att konstruera drivgångar och fixeringsbox i mycket kraftiga och hållbara material, såsom grova metallbalkar eller grova trästockar. Detta är även en viktig säkerhetsfråga för personalen. Precis som vid slakt av andra djurslag ska företaget ifråga utforma standardrutiner för hantering, uppstallning (om aktuellt), fixering, bedövning och avblodning av djuren.

Bedövning och avblodning

Kravet på bedövning vid slakt av vilt i hägn är detsamma som vid annan slakt, vilket innebär att djuren ska göras medvetslösa innan de avlivas genom avblodning. I grunden gäller då samma principer som för nötkreatur, gällande fixering av djuret och skottets placering. Precis som med nötkreatur är det möjligt att fixera bisonindivider en och en i fixeringsbox. Både nötkreatur och bison är dock flockdjur som normalt lever i grupp, vilket innebär att det kommer att innebära viss stress för djuret att separeras från flocken inför slakt, och att det kan skada sig vid rymningsförsök. Det får även anses stressande för djuret att vara instängt och inte kunna vända sig om, vilket är fallet i en fixeringsbox. Därför bör tiden som djuret hålls i fixeringsboxen begränsas till ett absolut minimum, vilket innebär att så snart djuret står i boxen med pannan (målbild för det bedövande skottet) exponerad så ska skott avlossas.

Den enda tillåtna bedövningsmetoden för bison-arterna är mekanisk bedövning, d.v.s. skjutning i pannan eller bultpistol. Dock innebär skallform och skalltjocklek i praktiken att bisonarterna kan vara påtagligt svårbedövade med bultpistol, varför vapen med fri projektil (gevär med kula) vanligen används; klass 2 eller – i synnerhet för större/äldre djur – klass 1, vilket också generellt kan rekommenderas till samtliga djur vad gäller bison och visent. Vapnet ska vinklas så att skottet riktas genom hjärnstammen, och skjutavståndet bör hållas under 5 meter.

Kontroll av bedövningskvalitet och avblodning

Slakteriet ska i sina standardrutiner ange hur man systematiskt kontrollerar att varje enskilt djur är korrekt bedövat, och att medvetslösheten varar tills djuret dör (hjärtat stannar) av avblodningen. Viktigt är att kontrollera bedövningskvaliteten vid samtliga tre tillfällen, d.v.s. direkt efter bedövning, inför och under länkning, samt inför och under avblodning. Djur behöver hållas under kontinuerlig uppsikt från det att de bedövas tills avblodningen är avslutad, för att eventuella tecken på bristande eller avtagande bedövning under processen ska kunna upptäckas. Efter avblodning görs en kontroll i syfte att säkerställa att djuret har dött innan ytterligare steg i slaktprocessen utförs på djuret.

Vanligen använda tecken på fullständig bedövning/medvetslöshet efter mekanisk bedövning är följande:

Djuret omedelbart faller samman utan tecken på att vilja resa sig

Avsaknad av vokalisering

Avsaknad av normal andningsrytm

Avsaknad av hornhinnereflex (djuret blinkar inte när hornhinnan vidrörs med ett smalt föremål)

Framåtriktad, stirrande blick.

Liksom vid slakt av nötkreatur ska sticktiden hållas kort, högst 60 sekunder, om inte en oberoende studie visat att bedövningskvaliteten och –durationen medger en längre sticktid.