Denna sida återkommer på flera ställen i materialet och kan innehålla exempel från olika djurslag.

Bedövning med hjälp av olika gaser används i stor utsträckning runt om i världen på både grisar och hönsfåglar.
I Sverige används koldioxid (CO₂) för bedövning av gris, höns och slaktkyckling.

Koldioxidbedövning

Tillförsel av koldioxid tränger undan den normala andningsluften, som innehåller syre. Hög halt CO₂ i blodet rubbar också kroppens syra-bas-balans och leder till försurning; ett livshotande tillstånd som kallas acidos.

Den förhöjda surheten i hjärnvätskan orsakar snabbt medvetslöshet och om detta tillstånd inte hävs leder det till att djuret dör (vilket blir följden av exponering i hög gaskoncentration under lång tid). Normal gasbedövning innebär att djuret vaknar upp ur medvetslösheten när det har lämnat gasatmosfären och blodet åter får rätt surhet genom andning.

FRÅGA
Varför blir djur som andas in koldioxid medvetslösa?

>> Klicka här för feedback

FEEDBACK
För mycket CO₂, sänker pH i blodet och leder till acidos, dvs en försurning i hjärnvätskan. Vid sådan obalans kan hjärnans celler inte fungera normalt.

Gasbedövning har många fördelar, både vad gäller effektivitet och djurvälfärd; systemen möjliggör hög slakthastighet och reducerar den manuella hanteringen och drivningen av levande djur jämfört med andra metoder. Den främsta nackdelen ur djurvälfärdssynpunkt är att inandning av höga koncentrationer koldioxid ger ett kraftigt obehag då däggdjur har särskilda system för att reagera på koldioxid.

Samtidigt ger den sura gasen smärta i slemhinnorna. Detta innebär mycket obehag för djuren innan de blivit medvetslösa. Denna problematik har ägnats stor uppmärksamhet inom forskarvärlden under senare tid.

I ett flertal studier har man kunnat konstatera att inandning av CO₂ medför obehag hos både människor och djur. Koldioxidkoncentration på 50 % och däröver orsakar t.ex. andnöd hos människor (alltså kvävningskänslor), obehagskänslor och en stickande känsla i hals och svalg.

Den luft vi andas, som till största delen består av kväve och syre, innehåller bland annat även koldioxid, men i mycket små mängder (ca 0,035 %). Både däggdjur och fjäderfän har receptorer i luftvägarna som är känsliga för CO₂. Retning av dessa ger upphov till fysiologiska reaktioner (såsom ökad andning, hosta, huvudskakningar och kvävningskänslor) som syftar till att undkomma den skadliga gasen.

Det obehag som CO₂ orsakar beror till stor del på koncentrationen, men förhållandena har visat sig vara mycket komplexa; lägre koncentration (< 30 % CO₂) ger generellt inget synligt obehag hos däggdjur medan högre koncentration (80-90 % CO₂) verkar ge mindre obehag än medelhög (50-70 % CO₂).

Man har också sett att olika djurslag reagerar på olika sätt, t.ex. har fjäderfän mer utpräglad känslighet för just CO₂ och visar obehag redan vid låga koncentrationer, men visar å andra sidan inte samma tendens till kramper vid högre CO₂-koncentration som däggdjur gör. För att orsaka så lite obehag som möjligt är det viktigt att bedövningsgasen (oavsett vilken som används) har rumstemperatur och erhåller normal fuktighet innan den administreras.

Kom ihåg!

Det har konstaterats att djur, liksom människor, upplever obehag vid inandning av höga halter CO2.

Gasbedövning av fjäderfän innebär vanligen någon form av fassystem där man först exponerar fåglarna för lägre koncentrationer av CO2 blandat med andra gaser för att erhålla en sövande verkan som inte medför så stort obehag för djuren. Sedan ökas nivån av CO₂ i en slutfas som, beroende på exponeringstiden, också kan avliva djuren. Det krävs fortsatt forskning för att man ska kunna fastställa bättre rekommendationer kring vilka gaser och koncentrationer som bör användas.

Grisar bedövas vanligen med hjälp av endast CO₂ och hos däggdjur inträder medvetslöshet snabbare ju högre koncentration CO₂ de utsätts för. Grisar ska därför exponeras för hög koncentration CO₂ så snabbt som möjligt.

Kom ihåg!

Ju högre koncentration som andas in desto snabbare orsakar gasen medvetslöshet, åtminstone hos däggdjur.
Vid bedövning med koldioxid ska grisar därför exponeras för hög koncentration så snabbt som möjligt.
Fåglar bedövas vanligen i fassystem eftersom de är särskilt känsliga även för låga koncentrationer av CO_2.

Vid tillförsel av CO₂ till ett nedsänkt schakt erhålls den högsta koncentrationen i botten eftersom CO₂ är tyngre än luft (gasen tillförs vanligen nerifrån). I ett djupt schakt ansamlas alltså gasen i botten och koncentrationen av CO₂i luften sjunker ju högre upp i schaktet man kommer. På golvnivå, där personal och djur befinner sig, är CO_2- nivån normal (alltså ca 0,04 % i luften), medan den uppgår till ca 90 % i botten på schaktet. För fjäderfän tillförs gas till en sluten tunnel, där atmosfären kan kontrolleras för att upprätthålla en viss CO₂-koncentration.

Användning av andra gaser än koldioxid

Man har under lång tid studerat möjligheten att använda andra gaser för bedövning, däribland ädelgaser och kvävgas, som djuren inte kan ”känna av” på samma sätt, och som inte retar luftrören. Man har också undersökt möjligheten att blanda CO₂ med andra gaser, för att minska behovet av höga koncentrationer CO₂.

I vissa fall har man sett att sådana blandningar också kan förkorta bedövningsförloppet. Problemet med en del andra tänkbara gaser är att de är dyrare och svårare att hantera rent praktiskt, eftersom de till skillnad från CO₂ inte är tyngre än luft. Under senare år har man i vissa länder börjat använda argon och kvävgas kommersiellt för bedövning av fjäderfän, men forskningen är inte helt på det klara med ifall detta verkligen innebär djurskyddsmässiga fördelar jämfört med det tvåfassystem med CO₂ som används idag. För att kunna använda sådana gaser till grisar krävs dock vidareutveckling av moderna bedövningssystem utformade för CO₂. Sådan forskning pågår för närvarande.

Reaktion på CO₂ i filmen överst. Reaktion på argon i filmen nederst. Film: Dr. Raj, University of Bristol.