Vid insamling, under transport och på slakteriet utsätts fåglarna för nya miljöer med allt vad det innebär av temperaturväxlingar, lukter, ljud och synintryck, förflyttningar och möten. De flesta fjäderfän hanteras hela vägen i transportlådor, till dess att de tippas på rullband eller hängs upp och bedövas. Kyla, vind, långvarig frånvaro av foder, starkt ljus och manuell hantering är exempel på sådant som fåglar i intensiv uppfödning kanske aldrig har upplevt. Gäss och kalkoner drivs ofta in gruppvis på golv, vilket kan innebära en utmaning för djur som kanske vistats i samma stall ett helt liv eller som aldrig mött främmande människor.

Det är rimligt att anta att äldre djur och de som har haft ett händelserikt liv (jämför till exempel slaktkyckling med gäss på bete) har större möjlighet att klara av nya situationer. Med erfarenhet kommer dock även vishet, vilket kan innebära tvekan inför obekanta situationer.

Trots många aktörers ansträngningar att göra slaktdagen så skonsam som möjligt, genom t.ex. automatiserad insamling, klimatreglering under transport och uppstallning, personalutbildning och förbättringar av slakteriinredningen, kan miljön på slakteriet och transporten dit ändå vara mycket påfrestande för djuren.

FRÅGA
Vilka övergripande faktorer ligger till grund för hur djuren beter sig och upplever situationen fram till slakt?

>> Klicka här för feedback

FEEDBACK

Nästan alla omständigheter påverkar djuret i någon mån!
Genetiska förutsättningar, som art och kön, medför grundförutsättningar för djurets beteende och upplevelser.
Uppfödningen med allt vad det innefattar i form av inhysning, produktion, utfodring, skötsel och hantering påverkar i allra högsta grad hur djuret utvecklas och beter sig.
Under slaktdagen insamlas och transporteras djuret och på slakteriet lastas det av och uppstallas (djuret är då kvar i transportburen eller drivs på golv till uppstallningen), vilket innebär nya situationer och påfrestningar.
Djuret påverkas slutligen av att tippas på rullband eller lyftas och hängas upp inför bedövningen, samt av att transporteras till och genomgå bedövning.
Förutsatt att bedövningen är fullgod upplever inte djuret avblodningen.

Fjäderfän slaktas normalt omgångsvis, d.v.s. som hela uppfödningsomgångar med köttdjur respektive värpande djur. Det möjliggör effektiva produktionssystem och noggrann rengöring av stallar inför insättning av nya djur. Bland kalkoner och gäss förekommer det att man sorterar ut grupper av slaktmogna djur medan resterande föds upp ytterligare en tid.

Det kan vara bra att känna till hur insamling och transport av fjäderfän går till, eftersom dessa moment har stor påverkan på djuren och innefattar risker ur djurvälfärdssynpunkt.

Under insamling och transport kan djuren påverkas negativt av bland annat intensivt ljus, hög eller låg temperatur och hög luftfuktighet. Ovarsam infångning och hantering av lådorna kan medföra stress och allvarliga skador, såsom benbrott, vingbrott och klämning. Insamling och transport sker ofta under den mörka tiden på dygnet, för att minimera risken för stress till följd av dagsljus samt för att djur ska finnas på plats när slakten börjar på morgonen.

Höns, kalkoner och gäss infångas för hand inför transporten. De placeras vanligen i särskilda transportlådor, som är lösa eller monterade i staplar till större enheter (så kallade ”moduler” eller ”containrar”). Kalkoner och gäss kan även drivas på golv och transporteras lösa på fordonet.

Fjäderfä i en liten vit transportlåda. Två svarta transportlådor staplade på varandra med fjäderfä i. En grupp fjäderfä står på golvet med strö.

Bild 1: Transportlåda av mindre typ. Bild: SLU.
Bild 2: Högre lådor för transport av gås. Bild: Viveca Sandström, SLU.
Bild 3: Transport av lösa kalkoner. Bild: Viveca Sandström, SLU.

Modul med transportlådor körandes i ett lager. Moduler av transportlådor på en transport. Ett rött traktorsläp med lösa fåglar.

Bild 1: Modul med transportlådor. Bild: SLU.
Bild 2: Med hjälp av truck lastas modulerna på fordonet. Bild: SLU.
Bild 3: Transport av lösa fåglar kortare sträckor kan ske med traktorsläp. Bild: Viveca Sandström, SLU.

För insamling av slaktkyckling kan även en lastmaskin användas, som sveper upp djuren på ett rullband med hjälp av roterande gummifingrar. Rullbandet transporterar djuren direkt ner i transportlådor. Den maskinella insamlingen anses vara skonsammare för djuren i och med att man undviker risk för ovarsam hantering av människor. Faktorer som rotations- och rullbandshastighet, fallhöjd till transportlådan, djurtäthet i lådan samt försiktighet när lådan stängs har betydelse för djurens välfärd vid sådan lastning.

Insamling av fjäderfä med en blå lastmaskin. Fjäderfä fraktas på rullbandet från lastmaskinen. Modul med gula transportlådor med fjäderfä i.

Bild 1: Insamling av slaktkyckling med lastmaskin – i bilden ser man de roterande gummifingrarna som sveper upp fåglarna.
Bild 2: Fåglarna transporteras på rullband till transportlådorna
Bild 3: Fåglarna åker direkt ner i lådan från rullbandet. Bilder: SLU.

Om fåglar stressas till flykt inne i uppfödningsstallet hör man ibland talas om att de ”går i bunke”, vilket beskriver en situation där fåglarna försöker undkomma och ansamlas i täta grupperingar i stallets hörn. När fåglarna sluter sig tätt samman och avvaktar tryckande på detta sätt löper de stor risk att kväva varandra. Beteendet kan utlösas av stress vid hantering (såsom vid oförsiktig insamling), eller andra störningar i/utanför stallet (grenverk som slår mot väggar, plötsliga höga ljud, kraftig vind, fordonsljus etc.). Vid uppfödning och hantering av framför allt slaktkyckling, kalkon och gås är det viktigt att ha kännedom om detta flyktbeteende för att kunna minska risken för att det inträffar.

Efterfrågan på hönskött är idag mycket begränsad och därför skickas relativt få värphöns till slakt. Stora kycklingslakterier tar normalt inte längre emot värphöns för slakt, bland annat av smittskyddsskäl. I många besättningar avlivas hönsen i de stallar där de hålls, genom att föra in koldioxidgas. På det sättet undviks insamling och transport. Det förekommer även att uttjänta värphöns fångas in och bärs ut till gårdsplanen, för att där avlivas i en flödescontainer med koldioxid, varefter de kan användas som minkfoder.

Ett rött inhysningsstall för avlivning av värphöns. Det pyser ut koldioxid från öppningarna. Många fjäderfä ligger på golvet och är avlivade med koldioxid.

Bild 1: Avlivning av värphöns i inhysningsstallet. I bilden ser man hur koldioxidgas läcker ut genom ventilationsöppningarna.
Bild 2: Värphöns avlivade med koldioxid. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

Transport av fjäderfän är ett kritiskt moment med tanke på att djuren är ömtåliga och klimatkänsliga. Väl fungerande ventilation och temperaturövervakning är viktiga förutsättningar för en bra transport. Djuren måste tillförsäkras god lufttillförsel genom de ofta tätt packade modulerna, vilket kräver bra ventilation. Temperaturen i lastutrymmet, som påverkas mycket av fordonets typ, ventilation, utomhustemperatur, körhastighet och djurtäthet, är också avgörande för djurvälfärden. Fåglar kan dö av värmeslag eller otillräckligt med luft. Vid kallt väder kan temperaturen i lastutrymmet sjunka drastiskt till följd av hög körhastighet och vind. Det kan i värsta fall leda till att fåglar fryser ihjäl, vilket är en risk framför allt för dem som är dåligt befjädrade. För att inte utsätta fåglar för stora risker till följd av värme eller kyla händer det att transporter ställs in vid extrem väderlek.