Denna sida återkommer på flera ställen i materialet och kan innehålla exempel från olika djurslag.

Sverige och vissa andra EU-länder har valt att på nationell nivå inte tillåta slakt utan bedövning över huvud taget.

Redan för långt över 100 år sedan, under 1800-talets sista decennier, ställdes i Sverige krav på att djur skulle vara bedövade före avblodning vid slakt. Sverige och många av länderna i vår del av världen var då fortfarande ett jordbrukssamhälle, och majoriteten av befolkningen hade nära kontakt med lantbruk och djurproduktion. Men det var den ökande stadsbefolkningen som tillsammans med veterinärer reagerade på hur djur slaktades på gårdarna. Djuren avblodades oftast utan bedövning. Om de bedövades skedde det genom ett slag med yxhammare i huvudet, vilket inte garanterar smärtfrihet så lång tid som avblodningen tar. Trycket från djurvänner, inklusive veterinärer, ledde till att speciell utrustning för bedövning togs fram.

Nu kom slaktmask (även kallad slagmask) för större djur (nötkreatur, häst) och slagapparat för mindre djur (får, get, gris). Båda byggde på principen att en bult med en slagklubba drevs in i hjärnan vilket framkallade omedelbar medvetslöshet och smärtfrihet. Därefter kunde avblodning ske. Kulvapen fanns visserligen, men eftersom kulorna var dyra och arbetsamma att få fram (de stöptes i gjutformar i gårdarnas smedjor), användes de sällan. Omkring sekelskiftet 1800-1900 började dock krutdrivna vapen i form av kulmask att komma, men svårigheten att få tag på kulor gjorde att bult-slagmetoden ännu dominerade.

Svartvit bild på hur en kvinna, två män och en pojke håller still en gris som ska avlivas. Bilden är från förr i tiden.

Hemslakt av gris. Bild: Okänd, Veterinärmuseet.

I slutet av 1800-talet hade trycket på skonsammare slaktmetoder blivit så starkt att slakteritvång för köttproduktion till städerna infördes (1897). Nu kunde djurskyddet vid slakt lättare kontrolleras. När lagstiftningen tog sig an bedövning före slakt är oklart, den formulering som användes var ”djurplågeri vid slakt”. Sålunda fälldes år 1925 djurägare Andersson i domstol för sådant djurplågeri - att inte ha bedövat djur före avblodning vid slakt. Så både människor och domstolar reagerade mot slakt utan bedövning långt innan sådan bedövning blev formellt lagstadgat 1937.

Idag är bedövning före avblodning så vedertaget att det upplevs som ett problem när vissa judiska och muslimska grupper i Sverige av religiösa skäl vill ha tillgång till kött från djur som inte bedövats före avblodning. EU har godkänt sådan slakt, men enbart för att fylla det behov av kött dessa befolkningsgrupper har. I praktiken har det dock visat sig att de flesta EU-länderna slaktar utan bedövning i betydligt större omfattning än vad de religiösa grupperna kräver, förmodligen av ekonomiska och praktiska skäl. Sverige och vissa andra EU-länder har valt att på nationell nivå inte tillåta slakt utan bedövning över huvud taget. Av de religiösa grupperna i Sverige har ledande muslimer accepterat den bedövningsform vi använder som halal (godkänt), inget i Koranen motsäger sådan bedövning, medan den rabbinska tolkningen av den hebreiska bibeln innebär att koscherslakt inte medger bedövning före avblodning.

När det sedan gäller de religiösa argumenten för slakt utan bedövning så är Sverige ett sekulariserat land. Religiösa argument för slakt utan bedövning uppfattas av svenska folket generellt som mindre väsentligt än djurskyddet. Vår lagstiftning till skydd för djuren, som är den svagare parten, har ett starkt stöd.

Intressant, när det gäller djurskydd vid slakt, är att slakterier en gång lagstadgades för att bemästra djurskyddsproblem vid slakt. Idag är djurskyddet där så accepterat och kontrollerat att man numera diskuterar djurskyddet vid hanteringen av djuren före slakt. Det finns idag en klar tendens till att djurskyddet kan ökas ytterligare om djuren inte förs till slakterier, utan slaktas hemma på uppfödningsgård för att undvika den oro och stress djur kan utsättas för under transport och hantering på slakteri före bedövning. Samtidigt finns ekonomiska fördelar med att bedriva rationell slakt vid några få, stora slakterier.

Intressant för slaktpersonal är också att avel på köttproducerande djur under det senaste halvseklet har lett till allt större djur med ett kraftigare skallskelett. Det betyder att slaktpersonal av idag behöver använda kraftigare krutladdningar än tidigare slaktargenerationer vid bedövning med bultpistol.