Djurvälfärd i slaktstallet

När djuren lastats av i slaktstallet upphör transportörens ansvar för djurskyddet.
Nu är det slakteriet självt (stallpersonalen) som får ansvaret för att kontrollera djurskyddet fram till bedövning. Kontrollen ska vara såväl djurbaserad som miljöbaserad.

Den djurbaserade kontrollen utgår ifrån djuret, och bygger på dels kontroll av de rutiner som följs för att ge djuren en så vänlig situation och behandling som det är möjligt t.ex. vid drivningen av djuren, placering av djuren på rätt ställe i stallet, och dels på att avläsa signaler som visar att djur stressas, till exempel på grund av slagsmål mellan djuren. För att den djurbaserade kontrollen ska fungera måste ansvarig personal i stallet ha vana att läsa av beteende hos lantbruksdjur. Om problem som inte säkert och lätt kan lösas skulle uppstå, kontakta omedelbart slakteriets djurskyddsansvarige eller närmaste chef.

Observera att bråk mellan djur inte brukar uppstå de första 10-15 minuterna efter det att djuren ställs in i slaktstallet. Då är de alltför upptagna med att undersöka den nya miljön. Att det ser lugnt ut när djuren stallas in är alltså inte tillräckligt för att bedöma att djuren kommer överens. Kontrollen måste täcka längre tid.

Oacceptabla bråk mellan djuren förekommer i samlingsboxar på slakteriet även om djuren gått tillsammans tidigare. Det beror på att lågrankade djur i boxarna tvingas att vara nära dominanta och högrankade djur. Det uppfattas av de högrankade som en utmaning, vilket leder till bråk. Då utrymmet inte tillåter att de lågrankade djuren flyr, fortsätter bråket. Det här är djurskyddsmässigt speciellt allvarligt om högrankade och dominanta djur har horn. Bråk i samlingsboxarna kan också påverka köttkvaliteten genom att djuren stressas. Det är slakteripersonalens skyldighet att se till att sådana bråk inte förekommer.

Den miljöbaserade kontrollen berör tekniska faktorer och ska övervaka att slaktstallet och transportgångar hela tiden fungerar, att miljön är tillfredsställande ren och inte innebär risker för djuren (till exempel hala golv), och foder och vatten finns tillgängligt. Lokaler, material och konstruktion av olika utrymmen, särskilt konstruktion av ytor som djuren kan komma i kontakt med, får inte vara skadliga. Alla ytor och inredning skall vara fria från vassa kanter. De måste dessutom vara väl underhållna och möjliga att rengöra och desinficera. Stallutrymmen ska vara rengjorda när djur ställs in. Den miljöbaserade kontrollen ska också inkludera skyddsmöjligheter för personal om djur skulle bli aggressiva.

Exempel på djurvälfärdsbaserade moment, både djurbaserade och miljöbaserade i djurhantering på slakteri från avlastning till och med bedövning:

  • Rymningssäkerhet vid avlastning
  • Lätt för djuren att föras till rätt ställe i slaktstallet
  • Djur binds upp/boxplaceras så som de är vana från sin uppfödning
  • Rengöring av boxar och andra uppställningsplatser
  • Djur som är vana att ledas i grimma får ledas, övriga drivas
  • Dra inte får eller getter i ullen
  • Ge djuren tid att se miljön när de stannar vid drivning. Vattenspeglande golv, gödselrännor, främmande ljud och främmande djur gör djur tveksamma. De kan behöva litet tid innan de kan gå vidare. Nötkreatur och får behöver längre tid då de behöver lång tid att ställa om synen mellan nära och avstånd. De har också svårt att bedöma mörka skuggor.
  • Utnyttja djurens naturliga sätt att gå framåt. Här kan flera exempel ges:
    – Får följer efter ett ledande djur.
    – Grisar går helst i bredd.
    – Nötkreatur flytter sig lättare framåt om man går snett bakom dem.
  • Använd ”lugna” drivningsredskap, drivskiva, skallerdosa. Elpåfösare endast i nödfall på vuxna nötkreatur och grisar, och då ska det vara tomt framför det djur som drivs. Använd alltså aldrig elfösare på djur som står i kö med djur framför sig.
  • Boxarna ska vara rengjorda och om möjligt ströade.
  • Komforttemperatur (ventilation – värmetillförsel).
  • Bullernivå.
  • Luftströmmar mot drivriktning ska undvikas.
  • Djur som ställs i gemensamhetsboxar ska ha gått tillsammans tidigare. Detta är ingen säkerhet för att stress och aggressioner kan undvikas, men minskar risken.
  • Försök skilja ifrån aggressiva djur, om de har horn är det ett ”måste”. Sträva efter att slakta aggressiva djur med horn, eller isolera dem, omedelbart.
  • Skilj brunstiga hondjur från handjur vid längre väntetid i box.
  • Vid slaktordning ska oro och aggressivitet värderas in.
  • Slaktordning: Spädkalvar, högmjölkande, aggressiva, stressade, inkörd ordning.
  • Vatten ska finnas för alla uppstallade djur
  • Foder ska finnas för djur som inte slaktas inom 4 timmar.
  • Vid övernattning ska aggressiva djur vara borttagna eller isolerade, foder och vatten ska finnas.
  • Djur i avlivningsbox ska avlivas omedelbart.
  • Kontroll av bedövning.
  • Kontroll av avlivning.

Det är viktigt att de personer som arbetar i direkt kontakt med djuren har djurvana med lantbruksdjur och har ett lugnt temperament.

Mänskliga faktorer

Både de djurbaserade och miljöbaserade kontrollpunkterna kan naturligtvis påverkas av den mänskliga hanteringen. Det ställs krav också på de människor som arbetar med djur i den här miljön. Så här står det i EU i förordningen 1099/2009.

Artikel 7

2. Företagarna ska se till att följande steg i slaktprocessen endast utförs av personer som för dessa verksamheter innehar ett sådant kompetensbevis som avses i artikel 21 och vilket styrker att de kan utföra dem i enlighet med bestämmelserna i denna förordning:
a) Hantering och vård av djur före fixering.
b) Fixering av djur för bedövning eller avlivning.
c) Bedövning av djur.
d) Bedömning av om bedövningen varit effektiv.
e) Länkning eller annan upphängning av levande djur.
f) Avblodning av levande djur.
g) Slakt I enlighet med artikel 4.4.

Forskning har visat att det finns samband mellan hur anställda på slakteri hanterar djur och hur stressade djuren är. Slakteripersonal som är stressad har som regel också svårare att hantera djuren och det tar längre tid att hantera dem, och även djuren blir mer stressade.

Djurskyddsansvarig

Alla slakterier som slaktar minst 1000 däggdjursenheter per år ska ha en djurskyddsansvarig. För kanin- och fjäderfäslakt är den minsta gränsen 150 000 slaktade djur per år.

Däggdjursenheter:

Vuxet nötkreatur och häst = 1 djurenhet, övriga nötkreatur = 0,5 djurenheter
Gris med levande vikt över 100 kg = 0,2 djurenheter, övriga grisar 0,15 djurenheter.
Får och getter = 0,1 djurenheter.
Lamm, killingar och spädgrisar med en levande vilt under 15 kg = 0,05 djurenheter.


Slakteriet har alltså skyldighet att övervaka och kontrollera djurskyddet för samtliga djur från det att slaktbilen lastar av till avlivning. Därför ska slakterier utse och utbilda personer som blir djurskyddsansvariga. Ansvarsområdet för den slakteriets djurskyddsansvarige anges i EU-förordning 1099/2009.

Artikel 17

2. Den djurskyddsansvarige ska vara direkt underställd företagaren och ska avge rapport om djurskyddsfrågor direkt till denne. Den djurskyddsansvarige ska ha befogenheter att kräva att slakteripersonalen vidtar de korrigerande åtgärder som krävs för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning följs.
3. Den djurskyddsansvariges ansvarsområden ska fastställas i slakteriets standardrutiner och den berörda personalen ska vara fullständigt informerad om detta.
4. Den djurskyddsansvarige ska inneha ett sådant kompetensbevis som avses i artikel 21 och som ska gälla för all slakteriverksamhet i de slakterier för vilka denne är ansvarig.
5. Den djurskyddsansvarige ska föra ett register över de åtgärder som vidtagits för att förbättra djurskyddet i det slakteri där denne utför sina uppgifter. Detta register ska bevaras i åtminstone ett år och ska på begäran göras tillgängligt för den berörda myndigheten.


Uppgift för djurskyddsansvarig kan vara att ta fram en checklista för djurvälfärden anpassad till det egna slakteriet. Checklistan ska innehålla moment där risker för nedsatt djurskydd finns. Checklistan ska också ange när kontroller ska ske eller hur ofta kontroller av olika kontrollpunkter ska göras. Exempel på kontrollpunkter finns i listan ovan.
Den djurskyddsansvarige ska ha en god djurvana.

Utbildning

Ett problem som har tilltagit på senare år är svårigheten att rekrytera slakteripersonal med djurerfarenhet på grund av det minskande lantbruket idag. Samtidigt har djurhållningen, framför allt på nötkreaturssidan, de senare åren ändrats så att djuren idag har mindre kontakt med människor än förut, t.ex. vid ranchdrift eller annan lösdrift och robotmjölkning. Det gör djuren mer ovana vid att hanteras i nära kontakt med människor. Vi har alltså här ett dubbelt och tilltagande problem. Människor med mindre vana att hantera djur ska hantera djur som är mindre vana att nära hanteras av människor.

Det finns därför behov av, och krav på utbildning för den personal som arbetar med levande djur på slakteriet. Kursmoment av stor betydelse är att lära sig djurens beteende i grupp och som individ samt hur stressade djur reagerar på nya miljöer och djurkontakter.

Väsentligt vid utbildning av slakteripersonal är att utbildningsmaterialet är lätt att få grepp om och förstå. Det är då av stor vikt att det kan förankras i den praktiska verkligheten.
Stallpersonalen måste ges en trygghet i sitt arbete, eftersom djur kan påverkas starkt negativt av att möta personer som inte är trygga i sitt arbete med djur. Det märker djuren.