Egenkontrollens protokoll är sedan ett av underlagen för den offentliga kontrollen. Den utförs av personer från en ansvarig myndighet, t.ex. Livsmedelsverket, länsstyrelsen eller kommunen, beroende på vad som ska kontrolleras. De går igenom företagets egenkontrollprogram, kontrollerar att det täcker de risker som kan uppstå, och att företaget följer sitt kontrollprogram. Protokoll från egenkontrollen ska visas upp.

När det gäller djurskyddet på slakteri är den offentliga kontrollen en uppgift dels för Livsmedelsverkets officiella veterinärer, och dels för länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer/handläggare. Varken länsstyrelsen eller de officiella veterinärerna behöver i förväg anmäla att det ska utföras kontroll. EU:s lagstiftning anger att kontrollerna inte ska föranmälas utom vid revision och liknande fall då det krävs att företagaren underrättas i förväg.

Den officielle veterinären är anställd av Livsmedelsverket och har skyldighet att anmäla avvikelser från djurskyddslagen till länsstyrelsen.

Resultatet av den offentliga kontrollen är allmän handling, så vem som helst kan ta del av resultatet. Det är härifrån som massmedia får fakta för artiklar eller program som kan berätta vilka anmärkningar ett företag har fått vid kontroll. På det viset kan konsumenten få reda på om slakteriet ”sköter sig” eller inte. Du kan även som privatperson kontakta myndigheten och få ut protokoll från den offentliga kontrollen.

I andra länder går man ibland längre än så. Du behöver inte resa längre än till Danmark för att utanför restauranger se en tecknad bild på ”en glad gubbe”, ”en neutral gubbe” eller ”en sur gubbe”. Dessa ”gubbar” är baserade på resultatet av den offentliga kontrollen. ”Glad gubbe” betyder att restaurangen inte har fått några väsentliga anmärkningar vid kontrollen, medan ”sur gubbe” betyder att här finns anmärkningar och ett och annat som kan göras bättre.

Om den offentliga kontrollen påtalar brister i sin kontrollrapport ges företaget möjlighet att inom en given tid rätta till bristerna, och ett nytt besök från myndigheten följer sedan upp att bristerna åtgärdats. Om brister då inte åtgärdats, och ingen rimlig förklaring för detta kan ges, kan myndigheten komma med föreläggande kopplat till vite, eller i allvarliga fall t.o.m. dra in tillståndet för verksamheten.

Behövs både egenkontroll och offentlig kontroll? Ja, både egenkontrollen och den offentliga kontrollen behövs, både för produktens säkerhet och för konsumentens förtroende för produkten och en rättvis konkurrens mellan företagen.

Kvalitetssäkring och kontroll

Kontroll av de slakterianställdas kunskaper i de moment de har att utföra åligger slakteriledningen.

Alla slakterier måste ha en beredskapsplan som talar om hur man ska göra om något på slakteriet gör att man måste avbryta mottagningen av djur till slakteriet eller avbryta slakten. Det kan röra sig om elavbrott, fel på vattentillförseln, trasigt avlopp, trasig kyl eller annat som gör att djur inte får tas emot eller slaktas. Djur kan då redan befinna sig i slakteristallet eller på bilar på väg till slakteriet. Det kan också vara Jordbruksverket som med omedelbar verkan stänger slakteriet på grund av misstänkt eller påvisad allvarlig smitta hos djur i slakteriets upptagningsområde.

Beredskapsplanen måste innefatta en kontaktlista till personer som snabbt kan reparera det som gått sönder och beslut om hur djur som redan finns i slaktstallet eller är på väg dit ska tas omhand. Att köra tillbaks hämtade djur till leveransgårdar är inte lämpligt av smittskyddsskäl på grund av att slakteribilar och de djur som finns på bilarna alltid ska bedömas som smittfarliga. Enligt regelverket får djur heller inte övernatta på slakteri mer än en natt (om inte Jordbruksverket ger dispens).

Kvalitetssäkring och kontroll av nödplan

För att det hela ska fungera i en nödsituation måste slakteriet ha tillgång till ladugårdar/stallar att ställa in djur i. I den eller de ladugårdarna/stallarna får det av smittskyddsskäl inte finnas andra djur, och ladugårdarna/stallarna ska vara i sådan funktion att djur med kort varsel kan ställas in och erbjudas foder och vatten. Ett alternativ till nödplansladugårdar/stallar är att djuren förs till ett annat slakteri.
Ansvarig på slakteriet är den person slakteriet utsett som djurskyddsansvarig.

Revision

När ett kontrollsystem eller annat regelverk planeras och skrivs ner, baseras det dels på gällande lagstiftning och dels på den kunskap hittillsvarande erfarenheter har givit för berört arbete eller situation. Men förändringar kan inträffa. Lagstiftning kan ändras, och vartefter man arbetar med kontrollsystemet kan man upptäcka att det finns saker, detaljer eller helheter, som inte fungerar så bra man hade tänkt. Ny teknisk utrustning kan förändra situationen.

Eller så kan det vara att man inte uppnår det önskade målet trots att kontrollsystemet följs. Då är det dags för en revision. Med revision avses (i det här fallet) en översyn av kontrollsystemet för att om så behövs ändra det som inte fungerar, eller anpassa det till ändrad lagstiftning eller ny teknik. Vanligtvis utför slakteriet själv revisionen, men ibland samarbetar man eller helt lämnar över revisionsarbetet till någon utomstående (tredje part) som har erfarenheter/kunskaper slakteriet behöver för revisionen.

Det vanliga är att man redan när det interna kontrollsystemet beslutas anger att det ska revideras/uppdateras årligen eller vid behov. Alla sådana ändringar i dokumenten ska protokollföras så att den offentliga kontrollen kan följa vad som sker.

Lever vi i ett kontrollsamhälle?

Som producent av livsmedel, i det här fallet slaktprodukter, kan man ibland tänka: ”Måste jag göra den här kontrollen? Litar man inte på att jag följer lagen? Litar man inte på att jag sköter mig? Jag kan ju det här. Det här har jag gjort i 20 år utan problem”!
Ett svar här, ja eller nej, är inte det viktiga. Det viktiga är att samhället av idag kräver garantier för att en produkt är framtagen efter det regelverk som beslutsfattare, till exempel regering, riksdag och centrala myndigheter beslutat. Regelverket är i första hand förebyggande och målet är att minska risker för dålig djurskötsel och dåliga köttprodukter. Regelverket och kontroller är också ett sätt för myndigheterna att hålla konkurrensen mellan olika producenter rättvis. Samma regler gäller för alla producenter.

För konsumenten är kontroller av djurskydd och produktion väsentliga. Många är de massmediaprogram och artiklar som tar upp just de här frågorna, och de har inte något emot att publicera uppgifter om misskötsel. Även om sådant bara sker någon enstaka gång och på något enstaka slakteri går det ut över hela branschen. Alla producenter drabbas.

Det är också väl känt att påståenden om misskötsel av djur på slakterier används i argumenteringen mot att äta köttprodukter. Och det är lika väl känt att personer i ledande befattning, till exempel politiker, gärna hänvisar till vårt strikta regelverk när det gäller att framhålla svenska köttvaror. ”Världens hårdaste djurskyddslag” är ett ofta använt påstående för att framhålla det svenskproducerade köttets fördelar. Men hur vet vi att regelverket följs. Jo, genom kontroller.

Så, kontrollerna är nödvändiga för trovärdigheten, i första hand för att djuren ska få det så bra som det är möjligt under slakthanteringen i den situation vi utsätter dem för före bedövning . Men slakteriets dokumentation av egenkontrollen ligger också till grund för den offentliga kontrollen, vars uppgift är att vara allmänhetens öga in i produktionen. Den offentliga kontrollen kan tala om för konsumenten att producenten sköter sig. Men den kan också upptäcka om slakteriet inte följer de kontrollpunkter de själva har satt upp, och gällande lagstiftning.

Slutligen ska nämnas att även EU har bestämmelser för kontroll av slakterier, kontroller som också innefattar djurskyddet. Här finns också regler för den officiella veterinärens kontroll av djurskydd på slakteriet.

Så, svaret på frågan om vi lever i ett kontrollsamhälle är ja, om vi diskuterar slakt. Och det ska vi vara tacksamma för, både för djurens, producenternas och för konsumenternas skull. Kontrollerna skapar ett förtroende för produktionen.