Företaget och de anställda ska känna till och följa lagstiftningen

Alla som slaktar eller avlivar djur, eller är inblandade i djurhantering i detta sammanhang, förväntas känna till de lagar och regler som styr verksamheten. Arbetsgivaren har ett övergripande ansvar för att dokumentation finns på plats och för att inhysningen och utrustningen är korrekt utformad. Dessutom har arbetsgivaren ansvar för att personalen har den kompetens (och från och med 1 januari 2013 även kompetensbevis) som krävs för arbetsuppgifterna.

Även den enskilde medarbetaren har ett ansvar för att lagar och regler följs i verksamheten på slakterierna. Om en anställd bryter mot regelverket, t.ex. genom att slå djuren eller på annat sätt bryta mot lagstiftningen, i synnerhet om det är tydligt att detta inte görs på direkt order av arbetsgivaren, så kan den anställde ställas till ansvar. I vissa fall kan både företagsledningen och en enskild anställd hållas ansvariga.

Vad händer om man bryter mot regelverket?

Den enklaste formen av reaktion från myndigheternas sida om någon bryter mot regelverket är en tillsägelse.

Nästa steg som görs vid alla kontroller som länsstyrelsen gör men även när de officiella veterinärerna upptäckt någon brist, är att det skrivs en rapport där det tydligt framgår vad som är felet och vad som behöver göras. Dessa rapporter betraktas vanligen som offentlig handling.

Den officiella veterinärens rapport kan också användas för att göra en anmälan till länsstyrelsen, som då kan besöka slakteriet och vidare utreda problemet.

Om det visar sig att det finns ett problem som inte åtgärdats och som har betydelse för djurskyddet kan länsstyrelsen skriva ett föreläggande, som är en typ av beslut som anger att företaget måste vidta någon form av åtgärder för att leva upp till lagstiftningens krav.

Ett föreläggande kan kombineras med vite, som är ett ekonomiskt påtryckningsmedel. Vite kan ses som en sorts omvänt bötessystem, där myndigheterna anger hur mycket företaget kommer att tvingas betala ifall de inte rättar till problemen inom en viss utsatt tid.

Vitet är alltså ett påtryckningsmedel för att få lagbrott att upphöra snabbare. Att betala ett vite innebär inte att man slipper åtgärda bristen. Om bristen kvarstår kan ett nytt föreläggande om ett nytt, ofta högre, vitesbelopp beslutas.

I samtliga fall, alltså oavsett om ansvaret ligger hos lantbrukaren, transportören eller slakteriet, kan myndigheterna också välja att gå vidare med en polis- eller åtalsanmälan till polis respektive åklagare.

Detta görs vanligen om det rört sig om mer omfattande problem som medfört djurlidande, i synnerhet om man misstänker att det skett med uppsåt, d.v.s. att någon med vett och vilja brutit mot lagstiftningen, eller genom uppenbar försummelse.

Den som döms för brott mot djurskyddslagen får vanligen dagsböter, men även fängelsestraff kan utdömas i allvarliga fall.

Det kompetensbevis som alla som arbetar med djurhantering vid slakt ska ha kan återkallas av myndigheterna, om personen ifråga inte längre uppvisar tillräcklig kompetens, tillräckliga kunskaper om sina uppgifter eller på annat sätt visat sig inte kunna utföra arbetet på ett djurskyddsmässigt acceptabelt sätt.

En samlad bild av svenska sedlar.

Med vite menas en summa pengar, som bestäms från fall till fall, som ett företag kan bli tvungna att betala om de fortsätter att bryta mot regelverket trots tillsägelse. Bild: Riksbanken