Allmän info om gasbedövning med koldioxid

Bedövning med koldioxid har länge varit en etablerad metod för slakt av fisk och andra djurgrupper. Även om metoden är vanligt förekommande är dess effekt fortfarande föremål för diskussion: om den bedövande effekten beror på kvävning, då koldioxiden tränger undan syre, eller om den har en direkt inverkan på det centrala nervsystemet är ännu inte fastställt.

I Sverige är koldioxidbedövning fortfarande en relativt vanligt förekommande metod för fiskslakt, antagligen på grund av dess relativt låga kostnad och att den är enkel att använda. Emellertid har forskning visat att koldioxid inte är en lämplig bedövningsmetod ur ett välfärdsperspektiv, då den leder till tydligt aversivt beteende hos fisken. Studier har undersökt olika kombinationer av koldioxid, syre och vattentemperatur, men slutsatsen om aversivt beteende kvarstår oavsett kombination.

På grund av detta rekommenderar vi starkt att man undviker användning av koldioxid eller andra gaser för bedövning av fisk. Om koldioxid ändå används, kommer vi att gå igenom bästa praxis för att optimera bedövningsmetoden med hänsyn till välfärdsperspektivet. Vi kommer också att diskutera användningen av koldioxid vid nödslakt i det efterföljande avsnittet.

Fördelar med koldioxidbedövning

Fördelarna med koldioxid inkluderar dess enkelhet och låga kostnad som bedövningsmetod. Dess låga toxicitet för människor gör den också säker att hantera ur ett säkerhetsperspektiv. Dessutom möjliggör koldioxidbedövning samtidig behandling av många fiskar. Dessa fördelar gör koldioxid attraktivt ekonomiskt och praktiskt för operatörerna, även om det inte finns direkta fördelar ur ett djurvälfärdsperspektiv för fisken.

Nackdelar med koldioxidbedövning

Nackdelarna med koldioxidbedövning är framför allt relaterade till fiskarnas djurvälfärd, då koldioxid orsakar stress och lidande hos dem. Även vid låga doser av koldioxid i vattnet uppvisar fiskar tydliga aversiva beteenden, såsom flyktreaktioner, och upplever tydligt obehag.

I vissa länder, såsom Norge och Storbritannien, har användningen av koldioxid i slaktsammanhang för fisk förbjudits på grund av dess negativa effekter på fiskarnas välfärd. Dessutom är det fortfarande oklart vilka koncentrationer och exponeringstider som krävs för att göra fiskarna medvetslösa istället för bara immobiliserade.

Illustration som visar på fördelar och nackdelar med koldioxidbedövning.

För- och nackdelar med koldioxid som bedövningsmetod. Illustration: Albin Gräns och Erika Sundell, SLU

Tillvägagångssätt och utförande

Det finns två olika system för koldioxidbedövning: höghaltssystem och låghaltssystem. I höghaltssystem mättas vattnet genom att koldioxid bubblas in i gasform, medan i låghaltssystem ackumuleras koldioxiden i vattnet genom fiskarnas egen utsöndring.

Även vid låga koldioxidkoncentrationer har man observerat tydliga tecken på obehag och lidande hos fiskarna, samt fysiologisk stress såsom frisättning av stresshormoner. Dessutom kan det ta väldigt lång tid, upp till 40-50 minuter, för att bedöva fiskarna om vattnet inte innehåller tillräckligt höga koncentrationer av koldioxid.

Associerade risker och konsekvenser med koldioxidbedövning

Gasen koldioxid har låg toxicitet för människor, så användning av gasen utgör inte en stor risk för operatörerna. Riskerna och konsekvenserna med koldioxidbedövning är i stort sett enbart relaterade till fiskarnas välmående. I en studie på regnbåge observerade forskarna att det kunde ta upp till 6.5 minuter för medvetslöshet att induceras i vatten mättat med koldioxid vid 10˚C trots fiskarna sett medvetslösa ut och inte ventilerat på flera minuter. Detta medför risken att operatörerna uppfattar fisken som medvetslös och avslutar bedövningsprocessen trots att fisken fortfarande är vid medvetande.

Det är oklart vilken kombination av koldioxidhalt och exponeringstid som behövs för att inducera medvetslöshet. Låga koldioxidhalter kan minska obehagliga beteenden, men de tar längre tid att inducera medvetslöshet och resulterar i en högre grad av reversibilitet, vilket ökar risken för att fisken återfår medvetandet under slakten. Höga koldioxidhalter kan inducera medvetslöshet snabbare, men orsakar samtidigt betydande obehag för fisken. Vid lägre temperaturer tar det längre tid för fiskarna att förlora medvetandet, vilket förvärrar deras lidande vid koldioxidexponering, särskilt under kalla klimatförhållanden som vinterhalvåret i Sverige.

Utöver beteendeförändringar och fysiologisk stress kan koldioxid också orsaka fysiska skador på fisken, såsom blödningar i gälarna, förlust av fjäll, hudskador och ökad slemproduktion. Sammantaget kan detta leda till betydande smärta och lidande för fisken, både direkt och indirekt om medvetandet bibehålls eller återfås under avlivningsprocessen.

Rekommendationer vid koldioxidbedövning

Inledningsvis är det viktigt att påpeka att låga koldioxidhalter inte kan rekommenderas som en bedövningsmetod, huvudsakligen av tre skäl:

Långsam induktion av medvetslöshet: Det kan ta upp till 40-50 minuter, att inducera medvetslöshet med låga koldioxidhalter. Under denna tid utsätts fisken för avsevärd stress.
Risk för återgång till medvetande: Medvetslöshet som induceras av låga koldioxidhalter kan återgå till medvetande snabbt efter bedövningen, vilket ökar risken för att fisken är medveten under efterföljande avlivningsmoment.
Risk för endast paralys: Det är möjligt att fisken inte renderas medvetslös av låga koldioxidhalter utan bara blir paralyserad.

Höghaltsystem har potential att hålla fisken medvetslös tillräckligt länge för att den ska kunna avlivas innan den återfår medvetandet, vilket är fördelaktigt ur ett välfärdsperspektiv. Det är dock viktigt att notera att oavsett användningen av höghaltsystem så påverkas fiskens välbefinnande negativt av koldioxid. Således är det svårt att ge specifika rekommendationer ur ett välfärdsperspektiv. Trots detta kommer vi att lyfta fram rekommendationer och riktlinjer för att optimera välfärden så mycket som möjligt om koldioxid ändå används för bedövning.

Illustration som fisar faktorer vid höga och låga halter av koldioxid.

Jämförelse mellan låg och hög koldioxidhalt. Illustration: Albin Gräns och Erika Sundell, SLU

När koldioxid används för bedövning bubblas vatten med koldioxid tills koldioxidkoncentrationen når mellan 200-450 mg/l, vilket motsvarar pH 5-6. Helt mättat vatten uppnås dock först mellan pH 4-5. För att minimera tiden som fisken är vid medvetande i den höga koldioxidhalten, rekommenderar vi att en så hög mättnadsgrad som möjligt används. Detta uppnås genom att förlänga tiden för bubbling av koldioxid innan fisken introduceras. För 250 liter vatten tar det över 3 timmar att nå full mättnadsgrad av koldioxid med ett gasflöde på 5 liter per minut.

När bedövningsbadet är redo flyttas fisken till det koldioxidmättade vattnet, där den vanligtvis hålls i 2-4 minuter innan avlivningsmomentet, såsom avblodning, påbörjas. Baserat på vetenskapliga studier rekommenderar vi att tiden som fisken alltid hålls i koldioxiden utökas och att tiden i bedövningen anpassas till gällande vattentemperaturer. Således rekommenderas att fisken hålls i bedövningsbadet i minst 5, 7 eller 12 minuter beroende på om vattentemperaturen är ca 14, 8 eller 2˚C.

Kom ihåg!

Använd vatten som är fullt mättat med koldioxid – öka bubblingstiden av vattnet! (Med ett gasflöde på 5L/min och 250 L vatten tar det 3 timmar att nå fullt mättat vatten).
Låt fisken kvarvara i det koldioxidmättade vattnet i minst 7 minuter (vid 8°C), för att öka sannolikheten att samtliga individer blir medvetslösa innan bedövningen avslutas.
Sprid koldioxiden jämnt i vattenvolymen.

Viktiga budskap

Koldioxid rekommenderas inte som en bedövningsmetod för fisk på grund av dess negativa påverkan på fiskens välbefinnande. Vår förhoppning är att eliminera användningen av koldioxid i bedövningssyfte i framtiden.
Om koldioxid ändå används bör vattnet vara mättat med koldioxid, det vill säga pH 4-5 bör ha uppnåtts innan fisken introduceras. Bedövningstiden bör anpassas till vattenvolymen och aldrig understiga 5 min.
Eftersom visuella indikatorer som ventilation inte är tillförlitliga vid koldioxidbedövning, kan förlust av dessa inte användas för att för att verifiera medvetslöshet. Om medvetslöshet inte uppnås bör man vara beredd att bedöva/avliva fisken på annat sätt, såsom genom mekanisk bedövning.