Bedövning med elektricitet

Denna sida återkommer på flera ställen i materialet och kan innehålla exempel från olika djurslag.

Bedövning med el orsakar en elektrisk överaktivitet i hjärnan. Forskning har visat att hjärnans aktivitetsmönster, som kan avläsas med hjälp av EEG (electroencephalogram), vid elbedövning kan likställas vid det som ses vid svåra epileptiska anfall hos människor (så kallade ”grand mal”). Man vet med stor sannolikhet att sådant aktivitetsmönster innebär medvetslöshet och avsaknad av känsel. Bedövningskvaliteten vid elbedövning är dock svår att bedöma och kontrollera (se Kvalitetskontroll).

För att framkalla det epilepsiliknande anfallet måste tillräckligt med ström ledas genom djurets hjärna. Strömstyrkan (A: ampere) genom hjärnan beror av spänningen (V: volt) och motståndet mellan elektroderna i kretsen (Ohms lag). Strömmen tar alltid den väg genom kretsen som innebär minst motstånd. På gris och får placeras tångens elektroder på var sida om huvudet – över tinningarna – och strömmen kommer då passera hjärnan, eftersom skallbenet och lagret av underliggande vävnader är tunt här.

 

Rekommenderad placering av elektroderna vid elektrisk bedövning av får, getter och grisar:

 

Illustration: Från en tidigare version av L22, SJVFS 2008:69, Jordbruksverket.

Om elektroderna exempelvis placeras över respektive under huvudet blir vägen mellan elektroderna längre och motståndet högre p.g.a. tjockare skallben och mer underliggande vävnad. Det kan resultera i att strömmen väljer en väg runt hjärnan, som inte bedövar djuret! Det är mycket viktigt att känna till att sådan placering, som inte påverkar hjärnan, kan immobilisera djuret, det vill säga gör det oförmöget att röra sig.

Det gäller även när strömstyrkan inte är tillräcklig för att orsaka anfall. Vid sådana tillfällen kan djur alltså misstas för att vara bedövade (de stelnar till på samma sätt) när de i själva verket är vid medvetande och upplever smärtan från en elchock!

 

 

Felaktig tångplacering vid bedövning av får. Den tångplacering som bild 1 visar kan orsaka att djuret immobiliseras utan att bli bedövat, om strömmen tar en lättare väg förbi hjärnan. I bild 2 är elektroderna placerade för långt fram mot kinden / nosryggen och omsluter på så sätt inte hjärnan. Bild: SLU.

Om tången placeras som i bilden ovan – bakom öronen, mot nacken –finns också risk att djuret inte blir bedövat. Illustration: Viveca Sandström.

 

Får med horn kan också bedövas med eltång, förutsatt att det går att placera elektroderna väl, såsom i bilden ovan. Bild: SLU.

Vid elbedövning behöver man också känna till att anfallet som strömmen orsakar är övergående; man brukar tala om att bedövningsmetoden är reversibel. Alla bedövningsmetoder vid slakt som inte samtidigt dödar djuret är per definition reversibla, men vissa ger så stora skador att risken för uppvaknande är liten. Vid elbedövning av större djur vet man dock att anfallet så småningom upphör och att förhållandena i hjärnan återställs så pass att djur i många fall återfår medvetandet. Bedövningseffekten måste alltså vara till dess att djuret dör till följd av avblodningen.

Det epileptiska anfallet som djuret går igenom vid bedövningen följer ett visst mönster av faser, som är oberoende av om strömmen fortsätter att ledas genom hjärnan. Djuret kan alltså vakna upp trots att strömmen appliceras länge. Man kan alltså inte förlänga bedövningen genom att hålla kvar tången – när anfallet upphör kan djuret vakna upp! En viss tids applicering krävs dock för att uppnå bedövningseffekt, men det rör sig om få sekunder under normala förhållanden, med god strömstyrka. Bedövning med el är alltså relativt kortvarig och det är därför viktigt att snabbt avbloda djuret. I händelse av en fördröjning ska reservutrustning finnas till hands så att djuret, om det behövs, kan bedövas om med bult– eller kulvapen samt avblodas manuellt.

 

Avblodning ska ske snabbt efter elbedövning. Elbedövningen är reversibel – djuret återfår medvetandet när det epileptiska anfallet upphör och måste alltså dö av avblodningen innan dess. Det gäller oavsett om tången fortsätter att ge ström genom djuret. Bild: SLU.

Korrekt tångplacering vid bedövning av får bakifrån. Djuret kan greppas med tången bakifrån, förutsatt att elektroderna placeras mellan öra och öga på respektive sida om huvudet, såsom bilden visar. Bild: SLU.

 

Kom ihåg! Elektrisk bedövning orsakar överaktivitet i hjärnan som kan liknas vid ett epileptiskt anfall. Om strömmen inte leds genom hjärnan uteblir anfallet. I sådana fall kan den elektriska stöten immobilisera djuret, trots att det inte förlorar medvetandet. Bedövningseffekten är övergående, vilket innebär att djur i de flesta fall återfår medvetandet när anfallet upphör. Lång tångapplicering förlänger inte bedövningen!

 

Får eller grisar hålls ofta i gemensam inhägnad när de ska bedövas. Djuren tränger vanligen ihop sig och står tätt samlade, vilket underlättar infångningen, men kan innebära svårighet att greppa enskilda individer med tången. Djur kan sänka huvudet och försöka undkomma genom att ”gömma sig” bland de andra.

I sådana situationer finns risk att andra djur än det som ska bedövas kommer i kontakt med elektroderna och får stötar. På motsvarande sätt får man inte "jaga" ett djur eller fösa/dra det närmare sig själv med hjälp av tången. Det är viktigt att ta den tid som behövs och invänta rätt läge istället för att riskera ett dåligt eller felaktigt grepp eller att tången vidrör andra djur under bedövningen.

 

Elbedövning av får i grupp. Om djur runt omkring kommer i kontakt med oisolerade delar av elektroderna under strömföring kan det medföra stötar. Bild: SLU.

 

Kom ihåg! Invänta rätt läge för att kunna placera tången korrekt på samtliga djur. Tången ska inte komma i kontakt med andra djur än det som bedövas, eftersom det kan ge smärtsamma elstötar.