Denna sida återkommer på flera ställen i materialet och kan innehålla exempel från olika djurslag.

Två kulvapen hängandes på väggen på en bedövningsbox.

Kulvapen vid bedövningsbox. Bild: SLU.

Kul- eller hagelvapen används vanligen i de fall man bedömer att djur är så pass kraftiga att det finns risk för otillräcklig bedövning med bultpistol. Det kan också finnas anledning att använda kulvapen i de fall där det är besvärligt att komma nära djur för att bedöva, t.ex. sådana som på grund av horn eller storlek inte är lämpliga att driva in i bedövningsboxen. Kulvapen kan även användas som reservvapen, d.v.s. för omskjutningar.

På vissa slakterier används så kallade ”stötbössor” (de benämns även ”slaktgevär”) som standardvapen för bedövning. Dessa kulgevär har modifierats för slakteribruk och avfyras genom direktkontakt (de stöts mot pannbenet – därav namnet). Stötbössor av olika typ och kaliber används på olika djurslag/kategorier.

Två stötbössor och ett jaktgevär liggandes på ett bord.

Kulvapen för bedövning. Nederst i bilden en stötbössa för användning på kalv/ungdjur klass/kaliber, i mitten motsvarande för ungtjur/ko klass/kaliber och överst ett jaktgevär för användning på kraftiga/fullvuxna tjurar och grisar klass/kaliber. Bild: SLU.

På flera slakterier används en så kallad ”kulmask” av äldre typ för bedövning av framför allt kraftiga tjurar samt som reservvapen. Klass 1 jaktgevär används också för samma ändamål.

En kulmask, patroner, stålpinne, slagkloss och en över- och underdel liggandes på ett bord.

Kulmasken i bilden är laddad med en patron, men inte hopmonterad. Inför skottet skruvas ovandelen på den undre, klockformade, som placeras över djurets panna efter samma princip som för bultpistol på respektive djurslag. Vapnet spänns genom att flytta den fjäderbelastade säkringsspärren i sitt spår och avfyras genom ett lätt slag med en metallkloss eller klubba mot avfyrningsknappen, varpå slagstiftet antänder kulpatronens tändhatt. Längst ner i bild ligger den stålpinne som används för att stöta ut tomhylsan. Bild: SLU.

Följande gäller vid mekanisk bedövning¹:

7 kap. 7 § L22
Vid samtlig slakt eller avlivning där bultpistol eller ett annat skjutvapen används för att bedöva djur ska djuret skjutas så att hjärnan träffas och skadas på ett sådant sätt att djuret omedelbart förlorar medvetandet.
Om en bultpistol används för att bedöva fjäderfä får djuret skjutas så att hjärnan skadas på ett sådant sätt att djuret omedelbart förlorar medvetandet. När andra skjutvapen än bultpistol och kulmask används, ska vapnets mynning inte ha direktkontakt med djuret.

7 kap. 8 § L22
Vid slakt för privat konsumtion i hemmet eller annan avlivning där enhandsvapen används för bedövning av nötkreatur, får, getter, renar, hjortar, grisar och hästdjur måste vapnets kaliber vara minst .32” (7,65 mm) och ammunitionen som används måste ha mynningsenergi (E0) av minst 217 J (joule). Kulan ska vara konstruerad för att expandera och vara rundnosad, s.k. wadcutterkulor får inte användas.

Allmänna råd till 7 kap. 8§
Längsta avstånd vid bedövning genom skjutning med enhandsvapen bör vara 25 cm.

¹Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L22.

Användning av kul- och hagelvapen medför uppenbara säkerhetsrisker för personalen. Den kanske främsta risken är att missade skott eller kulor som tränger igenom djurets skalle kan studsa mot hårda material, såsom väggar/golv av betong.

Effekten av ett kulvapenskott är beroende av vapnets kapacitet, valet av ammunition samt precisionen i skottet. Välriktade fria projektiler som penetrerar hjärnan med tillräckligt stor kraft orsakar skador som leder till att det skjutna djuret omedelbart förlorar medvetandet och i många fall dör. Icke-dödande skott kan dock avlossas, samt skott som inte heller orsakar medvetslöshet. Det kan t.ex. bli följden av för svag ammunition som inte tränger igenom pannbenet eller felriktade skott som inte skadar hjärnans vitala delar. På samma sätt som beskrivits för bultpistoler måste vapen med fria projektiler skada hjärnstammen, för att orsaka medvetslöshet och eventuellt också död.

Val av vapen- och ammunitionstyp avgörs främst av djurets storlek och genom bedömning av hur kraftigt skallbenet är. Hålspets- och halvmantlad ammunition är utformade för att expandera när de träffar målet vilket orsakar större skada på hjärnan. Sådana kulor passerar vanligtvis inte huvudet fullständigt, vilket alltså minskar säkerhetsriskerna. Likaså gäller för hagel. Nackdelen hos dessa ammunitionstyper är att de inte alltid tränger igenom skallbenet hos djur med kraftig benstomme. För sådana individer bör helmantlad ammunition användas, som har större förmåga att penetrera skallbenet. Nackdelen med dessa kulor är att de orsakar ett mer begränsat skadeområde, som inte nödvändigtvis leder till medvetslöshet. Vid användning av sådan ammunition ökar alltså betydelsen av skottets placering och riktning, som ska ge direkt påverkan på hjärnstammen. Helmantlade kulor passerar vanligtvis skallen fullständigt, vilket innebär hög säkerhetsmässig risk.

När djur ska skjutas med kulvapen kan foder erbjudas för att distrahera och underlätta när man siktar.

Kom ihåg!

Hålspets- och halvmantelammunition kan vara otillräckligt för att tränga igenom pannbenet hos riktigt kraftiga djur. Därför bör helmantlade kulor eller kraftigare laddning användas för bedövning av t.ex. fullvuxna tjurar och galtar.
Det åligger slakteriföretaget att ha licens för innehav av kul- och hagelvapen. För att få bedöva/avliva djur med sådana vapen krävs även att den enskilde användaren innehar licens, såsom t.ex. jaktlicens.

Skottets placering och riktning

Vid skott framifrån har djuret oftast pannan vertikalt. Detta leder till att kulan kommer att hamna i nacken efter att den passerat huvudet. Risk finns för att det hamnar rester av kulan i livsmedlet fram för allt kring nackkotorna.

Man måste inför dessa skott även tänka på om det skall tas BSE-prov på djuret. Risken finns att hjärnstammen inte finns kvar om man använder kraftig ammunition.

Vid skott uppfrån har djuret pannan horisontellt. Kulan kommer vid passage genom huvudet att hamna i dröglappen som effektivt tar upp dess energi. Det är sällan dessa kulor kommer igenom, de trillar ofta ur vid klyvningen eller putsningen av halsen.

En god regel är att vid minsta misstanke om felaktig eller otillräcklig bedövning – bedöva igen.

Kom ihåg!

Bedövningskontroll innefattar två, lika viktiga, delar:
1. Kontroll av att djuret blivit fullständigt bedövat
2. Kontroll av att bedövningen varar tillräckligt länge,
och vid minsta misstanke om fel – bedöva igen