Djur som anländer till slakteriet har alla olika bakgrund och förutsättningar. Det påverkar deras upplevelse av slakteriet och beteende, och i förlängningen hur du lyckas med din hantering av djuren.

Mjölkkor liggandes i en ladugård En Highland Cattle i en hage

Hanteringen mellan mjölkkor och extensivt hållna köttdjur skiljer sig mycket, vilket märks på slakteriet. Bild 1: Mjölkkor, Anne Larsen, SLU, Bild 2: Highland Cattle, Jan Svedberg.

Alla djur, oavsett djurslag, upplever vistelsen på slakteriet som en stor utmaning och belastning då de översköljs med nya intryck. Generellt sett kan man förvänta sig att raser som hanterats mycket av människor anpassar sig bättre till vistelsen bland nya människor och artfränder än extensivt hållna djur – jämför uppbundna mjölkkor med Highland Cattle och får som vistas stora delar av sitt liv inomhus med får som hålls ute på stora vidder.

Människan har under lång tid avlat fram vissa önskvärda egenskaper hos produktionsdjuren. För att underlätta hanteringen har många gånger djurets tamhet och lugn prioriterats. Ju tamare ett djur är desto större acceptans har det för människor, vilket underlättar för djuret även på ett slakteri och vid avlivning. Är djuret lugnt i sig så kan det, till skillnad mot lättskrämda djur, i större omfattning undvika stress och panik.

Genom avel har man även lyckats få bort vissa oönskade egenskaper som kan påverka djuren vid slakt. Till exempel har man avlat bort den så kallade halothangenen (en gen som gör att grisar blir resistenta mot narkosgasen halothan) som varit en förutsättning för att grisar ska utveckla sjukdomen Porcine Stress Syndrome (PSS) i samband med transport och slakt. Likaså avlar man för att få bort hornen på vissa raser av nötkreatur. Många nötkreatur har blivit avhornade, det vill säga hornanlagen gjorts odugliga, i tidig ålder. Djur med horn ökar risken för skador på andra djur och slaktpersonal.

Ett nötkreatur utan horn Ett nötkreatur med horn

Genom att avhorna eller avla bort hornen på nötkreatur så förenklas bl.a. hanteringen på slakteriet. Bild: Jan Svedberg.

En vit mink luktar och är nyfiken på en persons händer

Genom avel och god hantering kan lugna och lätthanterliga djur utvecklas, vilket ökar djurens välfärd. Bild: SLU

Djurets ålder, kön och inbördes ordning inverkar på hur de upplever slaktdagen. Yngre djur brukar vara mer benägna att acceptera människors närhet än vuxna djur. Handjur har ofta större flyktzon, det vill säga den distans till främmande/hotande individer eller föremål som djuret känner sig bekväm med, än hondjur. Dominanta djur tolererar att underlägsna djur kommer nära eftersom inte de utgör något hot. Om två dominanta djur kommer för nära varandra kan det uppfattas som ett hot mot den inbördes ordningen och en invit till kamp. Dessa egenskaper kan påverka hur djuren beter sig och hur väl du lyckas hantera dem.

Djurens produktionsstadier är en av flera förutsättningar för vistelsen på slakteriet. Det är till exempel stor skillnad mellan en höglakterande mjölkko, som bör slaktas omgående, och en uttjänt, sinlagd mjölkko. Bild: Anne Larsen, SLU.

Även om de flesta produktionsdjur slaktas vid en viss ålder och vikt (till exempel grisar, köttraser av nöt och får och matfågel) så kan djur befinna sig i olika produktionsstadier när de kommer in till slakteriet eller vid avlivningen. Höglakterande kor, uttjänta mjölkkor, kor som blivit trespenta eller kvigor som inte lyckats bli dräktiga är exempel på den variation av nötkreatur som kommer till slakteriet. Både underpresterande eller defekta tävlingshästar och äldre ridhästar slaktas. När de gäller pälsdjuren avlivas avelsdjuren vid olika åldrar. Dessutom kan individuella djur, och ibland djurgrupper, vara olika påverkade av transporten, till exempel värmekänsliga grisar och slaktkycklingar. Hänsyn måste tas till djurens kapacitet och hälsa då de anländer till slakteriet: hög- eller lågproducerande, utmattade eller pigga, friska eller defekta.

Blåa uppstaplade transportbehållare med många fjäderfä

Skillnaden i inhysningssystem är påtaglig för fjäderfä som fötts upp i lösdrift och som hålls i transportbehållare på slakteriet. Bild 1: Guiseppe. Verzzol, bild 2: SLU.

Djuren är vana vid förhållandena på gården, d.v.s. uppfödningssystem, inredning och skötsel. Deras utrymme och möjligheter att röra sig ändras på slakteriet. Nötkreatur som hållits i lösdrift är ovana att bindas upp och fjäderfä har ingen erfarenhet av att förvaras i transportbehållare. Djur som hållits i liknande system på gården och slakteriet, t.ex. stutar i box, bör däremot inte uppleva en lika omfattande förändring. Slaktgrisar som vistats i samma, mindre grupp under hela sin uppväxttid blandas ofta med flera nya artfränder i en större grupp inför slakten. Drastiska förändringar i utrymme och gruppindelning bidrar till belastningen på djuren.

Inte minst djurens skötsel på gården har stor betydelse. Djur har en enastående förmåga att läsa våra beteenden och reaktioner och anpassa sig till dem. Många djurskötare har det vi kallar djuröga, en förmåga att se och förstå hur djuren mår och vad de behöver. Djur som behandlats väl på gården, det vill säga fått uppleva trygghet och vänlighet, är mindre stressade och skygga jämfört med djur som utsatts för höga röster, häftiga rörelser och fysiskt våld. Detta har förstås stor betydelse för djurens beteende på slakteriet.

Hägnat vilt

Till skillnad från våra tama hov- och klövdjur anses det hägnade viltet vara vilda djur. Förutsättningarna för hantering och skötsel skiljer sig således drastiskt, i och med att allt hägnat vilt (kronhjort, dovhjort, mufflon, vildsvin) är flyktdjur. Således bör hantering av djuren undvikas i möjligaste mån. Dock kan de flesta hägnade viltslag till viss del tillvänjas mänsklig närvaro om människor ofta rör sig i hägnen. Här är hägnens storlek och beskaffenhet avgörande, samt djurflockarnas storlek.

Ju mindre hägn, desto lättare att tillvänja djuren. Vanligtvis används utfodringstillfällena för att tillvänja viltet människan. Djuren associerar då människan med foder, vilket kan underlätta hantering, drivning/förflyttning, och slakt. Vildsvin, som är ett intelligent djur likt våra tamsvin, kan snabbt tillvänjas människan vid utfodring. Ofta kan vildsvinen, men även andra viltslag, närma sig människan vid skakandet av en hink med spannmål, eller om de hör en traktor.

Om hägn innehåller flera vuxna hjortar (handjur), så ökar även risken för skador i samband med strider under brunsten. Vid förekomst av frilevande kronhjort utanför hägnen, är det inte ovanligt att frilevande större hjortar hamnar i slagsmål med stora hjortar inne i hägnet. Följderna blir ofta att hägnet förstörs och övriga hjortar kan rymma genom det skadade hägnet.

Kom ihåg!

Djurens bakgrund och förutsättningar spelar stor roll i hur de beter sig och upplever vistelsen på slakteriet.