Bedövning med el, som är den bedövningsmetod som är vanligast förekommande på fjäderfä i Sverige, orsakar en elektrisk överaktivitet i hjärnan. Forskning har visat att hjärnans aktivitetsmönster, som kan avläsas med hjälp av EEG (electroencephalogram), vid elbedövning kan likställas vid det som ses vid svåra epileptiska anfall hos människor (så kallade ”grand mal”). Man vet med stor sannolikhet att sådant aktivitetsmönster innebär medvetslöshet och avsaknad av känsel. Bedövningskvaliteten vid elbedövning är dock svår att bedöma och kontrollera (se Kvalitetskontroll).

För att framkalla det epilepsiliknande anfallet måste tillräckligt med ström ledas genom djurets hjärna. Strömstyrkan (A: ampere) genom hjärnan beror av spänningen (V: volt) och motståndet mellan elektroderna i kretsen (Ohms lag). Strömmen tar alltid den väg genom kretsen som innebär minst motstånd.

Vid elbedövning behöver man också känna till att anfallet som strömmen orsakar är övergående; man brukar tala om att bedövningsmetoden är reversibel. Alla bedövningsmetoder vid slakt som inte samtidigt dödar djuret är per definition reversibla, men vissa ger så stora skador att risken för uppvaknande är liten. Vid elbedövning av större djur vet man dock att anfallet så småningom upphör och att förhållandena i hjärnan återställs så pass att djur i många fall återfår medvetandet. Bedövningseffekten måste alltså vara till dess att djuret dör till följd av avblodningen.

Vid bedövning av fjäderfä med el i vattenbad passerar strömmen även genom djurets hjärta, och beroende på vilken elektrisk frekvens som används kan detta i sig leda till hjärtstillestånd. Man bör dock inte generellt utgå från att el i vattenbad är dödande – tvärtom ska det enbart betraktas som en reversibel bedövningsmetod.

Det epileptiska anfallet som djuret går igenom vid bedövningen följer ett visst mönster av faser, som är oberoende av om strömmen fortsätter att ledas genom hjärnan. Djuret kan alltså vakna upp trots att strömmen appliceras länge. Man kan alltså inte förlänga bedövningen genom att hålla kvar tången – när anfallet upphör kan djuret vakna upp! En viss tids applicering krävs dock för att uppnå bedövningseffekt, men det rör sig om få sekunder under normala förhållanden, med god strömstyrka.

Bedövning med el är alltså relativt kortvarig och det är därför viktigt att snabbt avbloda djuret. I händelse av en fördröjning ska reservutrustning finnas till hands så att djuret, om det behövs, kan bedövas om med bult eller genom slag i huvudet samt avblodas manuellt.

På fjäderfän som bedövas med eltång är det svårt att placera elektroderna mellan ögat och örongången, eftersom utrustningen ofta är stor i relation till djurets huvud. Grundprincipen är dock densamma som för övriga djurslag – elektroderna ska omsluta hjärnan. Denna form av ”torra” elbedövning används vid vissa små fjäderfäslakterier. Det är betydligt vanligare att fjäderfän bedövas med hjälp av elektrifierat vattenbad. För att säkerställa att strömmen går igenom hjärnan ska fågelns huvud vara i kontakt med vattnet. Vid elektrisk bedövning av strutsfåglar ska elektroderna placeras på båda sidor om skallen så att strömmen passerar genom djurets hjärna.

Kom ihåg!

Elektrisk bedövning orsakar överaktivitet i hjärnan som kan liknas vid ett epileptiskt anfall.
Om strömmen inte leds genom hjärnan uteblir anfallet. I sådana fall kan den elektriska stöten immobilisera djuret, trots att det inte förlorar medvetandet.
Bedövningseffekten är övergående, vilket innebär att djur i de flesta fall återfår medvetandet när anfallet upphör. Lång tångapplicering förlänger inte bedövningen!

En personal för in huvudet på ett fjäderfä i en liten eltång.

Elbedövning av slaktkyckling. Bild: SLU.

Kom ihåg!

Invänta rätt läge för att kunna placera tången korrekt på samtliga djur.
Tången ska inte komma i kontakt med andra djur än det som bedövas, eftersom det kan ge smärtsamma elstötar.

Elbedövning i vattenbad

Bedövning i vattenbad ger upphov till samma typ av anfall som beskrivits för gris och får. Det kan vara svårt eller omöjligt att bedöma om djuret omedelbart kollapsar, i och med att man håller i fågeln (vid tångapplicering) eller att fågeln är fixerad i bygel.

Av samma anledning är det svårt att urskilja de epileptiska faserna i det utlösta anfallet. I praktiken förefaller fåglar relativt orörliga, med avslappnat hängande huvud, efter elbedövning.

Om det finns plats kan man även se att vingarna hänger avslappnat ut från kroppen. Hönsfåglar (värphöns, kyckling och kalkon) sluter normalt ögonlocken i samband med bedövningen, medan gäss har öppna ögon, vilket möjliggör kontroll av pupillen.

Många fjäderfä hänger i byglar.

Elbedövning av slaktkyckling. Från vänster ser man slaktkyckling som förs in i vattenbadet och därefter ser man hur de bedövade fåglarna hänger med avslappnad hals och vingar samt slutna ögon. Bilder: SLU.

Kalkoner hänger uppochner i byglar ner mot ett strömförande vattenbad.

Bedövning av kalkon i strömförande vattenbad. Till höger ser man hur den bedövade fågeln hänger med avslappnad hals. Vingarna hänger ut från kroppen. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

Kontroll på ögonen på ett bedövad fjäderfä.

Hos bedövade kalkoner är ögonlocken vanligtvis slutna. Kontroll visar fullt utvidgad pupill. Bilder: Viveca Sandström, SLU.