Det förekommer att djur transporteras till slakt trots att de är drabbade av sjukdomar eller skador. De påfrestningar som lastning och transport innebär kan orsaka att sjukdomar utlöses eller att befintliga skador förvärras. Naturligtvis kan djur även skada sig under själva transporten. För att kunna hantera sjuka/skadade djur på ett bra sätt behöver personalen på slakteriet kunna avgöra hur allvarlig skadan/sjukdomen är. Personalen ska också kunna besluta att avliva allvarligt sjuka/skadade djur direkt.

I avsnitten nedan nämns den officiella veterinärens besiktning, som utförs både före slakt, på levande djur och efter slakt, på kroppar och inre organ. För att köttet ska förklaras vara tjänligt som livsmedel måste både det levande djuret och därefter köttet ha godkänts.

Transport av skadade/sjuka djur

Djur som är sjuka eller skadade får i normalfallet inte transporteras till slakt. Ibland uppstår meningsskiljaktigheter när olika personer bedömer djur inför transport. I Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:7) om transport av levande djur, saknr L5, kan man läsa följande:

1 Kap. 7 § L5

Djur får endast transporteras när de är lämpliga att transportera…”

”…Djur som är sjuka eller skadade får inte transporteras…” …gäller dock inte de djur som har en lindrig skada eller sjukdom och då transporten inte kan anses medföra lidande…”

…Vid tveksamhet om djurens lämplighet för transport ska veterinärs råd följas…”

Det är alltså djurhållarens ansvar att inte begära transport av djur som inte är lämpliga att transportera och det är också transportörens ansvar att inte lasta sådana djur. Om djurets sjukdom eller skada är lindrig får det dock transporteras, förutsatt att transporten i sig inte kan anses förvärra djurets lidande. Exempel på tillstånd som kan förvärras av transporten är kraftig hälta, allvarliga öppna sår, samt om djuret har nedsatt allmäntillstånd (som till exempel kan innefatta feber, påverkad andning och orkeslöshet).

En smutsig och blodig gris står med kutad rygg och visar på smärtor. En gris med en stor hängande mage eller böld. Bild tagen bakifrån.

Exempel på djur som inte ska transporteras, djurens kroppshållning indikerar smärta och nedsatt allmäntillstånd och de har även sår. Bild 1: Okänd, bild 2: SLU

Det ungdjur som kommer ut sist ur fordonet är i dåligt skick. Djuret är magert och smutsigt. Allmäntillståndet är nedsatt vilket också märks genom att djuret inte hänger med resten av gruppen ur bilen. Djuret borde inte ha transporterats, men när så ändå har skett behöver man ta ställning till om det ska avlivas där det befinner sig, slaktas direkt eller om det kan stallas upp kortare tid. Filmen är tagen i Spanien. Film: Antonio Dalmau.

Hantering av skadade/sjuka djur på slakteri

Följande utdrag ur Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L22 beskriver hur sjuka/skadade djur ska hanteras på slakteriet.

3 kap. 2 § L22
Djur som har skadats under transporten eller vid ankomsten till slakteriet ska avlivas omedelbart efter ankomsten till slakteriet. Detsamma gäller djur som uppvisar sjukdomstecken samt svaga eller icke avvanda djur…”

4 kap. 10 § L22
”…När det finns levande djur i lokalerna, ska det finnas lätt flyttbar utrustning åtkomlig i anslutning till stallutrymmena för bedövning och avlivning av skadade eller akut sjuka djur.

Slakteriföretaget ansvarar för att djur som anländer sjuka eller skadade hanteras på ett korrekt sätt, enligt gällande lagstiftning. Den officiella veterinären som besiktigar djuren före slakt har ingen skyldighet att göra det just i samband med avlastningen, även om det är vanligt och praktiskt att det görs då. Veterinären kan istället besiktiga djuren under uppstallningen. På mindre slakterier kan veterinären närvara för besiktning i samband med att djuren tagits in, för att sedan lämna anläggningen och återkomma för besiktning av slaktkropparna. I sådana situationer finns inte veterinär ständigt närvarande för att bedöma sjuka/skadade djur som påträffas. Inte sällan är det slakteripersonalen som först möter djuren vid ankomst. Det är personalens uppgift att uppmärksamma sjuka/skadade djur och hantera dem enligt gällande bestämmelser.

Kom ihåg!

Det är slakteriföretagets ansvar att uppmärksamma sjuka/skadade djur och hantera dessa enligt gällande bestämmelser.
När skadade/sjuka djur upptäcks ska veterinären om möjligt kontaktas för att bedöma djuret, om inte personalen beslutar att avliva djuret direkt.

Under förutsättning att den officiella veterinären bedömer att uppstallning inte medför lidande, kan sjuka/skadade djur stallas upp i särskilt utrymme i högst två timmar. Separat uppstallning är viktigt för att inte riskera att djuret förvärras genom grupphållning, till exempel till följd av trängsel, slagsmål eller svårighet att komma åt vatten. Det är också viktigt för att underlätta besiktning och tillsyn samt för att kunna ge förtur till slakt eller avliva djuret.

Kom ihåg!

Uppstallning av ett sjukt/skadat djur (under maximalt 2 timmar) får endast ske om den officiella veterinären bedömer det som lämpligt.

Grisen i filmen är kraftigt halt och ska, om den stallas upp, hållas i särskilt utrymme för att inte riskera att skadan förvärras. En officiell veterinär bedömer om djuret kan uppstallas i maximalt två timmar. Film: Okänd

En gris med en böld som sticker ut vid vänstra bakbenet.

Bild 1: Gris med böld; risken att bölden skadas vid grupphållning måste bedömas, ev. separat uppstallning. Bild: Birgitta Staaf Larsson, SLU.
Bild 2: Ko med svullet ben, stödjer ogärna: borde inte ha transporterats, har svårt att gå på onda benet, bör inte gå någon längre bit på slakteriet och inte i drivgång med andra- risk för förvärring, uppstallas i grupp, kanske bör den prioriteras eftersom hon har ont? Bild: Birgitta Staaf Larsson, SLU.
Bild 3: Ko i sämre skick med böld och litet sår: kons allmäntillstånd, omständigheter kring transport får avgöra om hon kan transporteras. Väl på slakteriet ska hon uppstallas separat eftersom hon kan ha svårt att t.ex. vila och att komma åt vatten. Iaktta försiktighet. Bild: Birgitta Staaf Larsson, SLU.

FRÅGA
Hur bör man som personal agera om ett lindrigt sjukt/skadat djur upptäcks vid avlastning/drivning?

>> Klicka här för feedback

FEEDBACK
Djuret kan veterinärbesiktigas och därefter, om det är lämpligt, slaktas direkt.
För att få stalla upp ett sjukt/skadat djur krävs att den officiella veterinären bedömer det som lämpligt.
Sjuka/skadade djur som stallas upp ska slaktas inom två timmar.
I de fall en officiell veterinär inte finns på anläggningen ska sjuka/skadade djur inte stallas upp, utan avlivas direkt.

I de allvarliga fall där djur är oförmögna att gå eller har svårt att förflytta sig av egen kraft ska djur avlivas där de befinner sig, för att förkorta deras lidande. Det gäller oftast djur som har svårt att resa sig eller gå. Det kan även förekomma olycksfall i stallet såsom fläkning, benbrott eller att djur fastnar i inredningen och inte kommer loss. En konfliktsituation kan uppstå i sådana situationer där ekonomiska intressen vägs mot att avliva djuret på en gång. Om djuret inte besiktigas före slakt kan det inte användas som livsmedel. Det finns därmed en risk att avlivningen dröjer när man inväntar veterinär som ska bedöma djuret. Det är viktigt för personalen att veta att de får och ska agera genom att avliva djuret omgående, om så är nödvändigt för att förkorta dess lidande, oavsett om det har besiktigats eller inte.

De tre filmsekvenserna visar hantering av en skadad gris. Filmerna är inspelade i Italien, i samband med en utbildningskurs. Filmer: Bo Algers, SLU

I film 1 hör man att höga vokaliseringar från en gris som, när den drivs ut, visar sig vara skadad vid höger bakben, där ett större blåmärke syns. Grisen är halt, den visar tecken på smärta genom vokaliseringar, kroppshållning och ovilja att röra sig. Den följer inte med gruppen frivilligt.

Det är positivt att den som driver ger grisen tid att hämta kraft. Drivaren trycker på bakdelen för att få grisen att sätta sig ner, vilket är en god tanke, men kan förvärra skadan och innebära en smärtsam ställning för grisen.

I film 2 beslutar den som driver att förflytta grisen, som har vilat en stund. Den klarar att gå, men drivaren tar svanstag. Det kan innebära smärta och i värsta fall leda till att svansen bryts och sådant grepp är därför inte tillåtet enligt gemensamma EU-bestämmelser.

I film 3 har grisen stallats upp avskilt. Den ligger stilla och är uppenbart påverkad av sin skada. Denna gris är ett exempel på en individ som inte ska förflyttas. Den visar tydligt att den har mycket ont av att gå på sitt skadade ben. Om den officiella veterinären finns på plats i en sådan situation ska denna tillkallas för att bedöma djuret på plats. I annat fall ska personalen direkt avliva det obesiktigade djuret där den bifinner sig, d.v.s. på fordonet.

En gris som sitter med benet i en onormal vinkel på en transport.

Grisen på bilden sitter med benen i onormal vinkel - ena lårbenet är med stor sannolikhet brutet och djuret ska därför avlivas på plats. Bild: Sture Andersson.

En död gris liggandes på golvet med ett benbrott på bakbenet med blod runt omkring sig. En gris med ett benbrott på bakbenet. En gris med ett benbrott. Det brutna benet lyfts upp.

På bilden ser man att ett djur har bedövats och avblodats på platsen. Ett resultat av att en gris fastnat i inredningen. Bilder: Anonym

Det finns exempel på situationer där sådana svårt skadade eller sjuka djur har tvingats att förflytta sig, genom kraftigt våld och pådrivning. På grund av bristande kunskap och av praktiska skäl har man alltså inte avlivat djuret där det befann sig. Det är naturligtvis oacceptabelt ur djurskyddssynpunkt.

FRÅGA
Hur bör man agera om man stöter på ett allvarligt sjukt/skadat djur vid avlastning eller inne på slakteriet?

>> Klicka här för feedback

FEEDBACK
Djur som, efter eventuell försiktig pådrivning, bedöms oförmögna att resa sig eller har svårt att gå ska under inga omständigheter tvingas att göra det.
I första hand bör en officiell veterinär genast bedöma djuret.
Ett allvarligt sjukt/skadat djur kan behöva avlivas direkt och eventuellt där det befinner sig. Det är slakteriföretagets ansvar att följa denna bestämmelse, som syftar till att förkorta allvarligt lidande.
Om djuret besiktigas innan det avlivas finns möjlighet att använda slaktkroppen som livsmedel.
Djur som inte har besiktigats både före och efter slakt kan inte användas som livsmedel.

Djur kan behöva avlivas där de befinner sig, vilket kan innebära t.ex. på transportbilen eller i slakteriets stall. Flyttbar bedövnings- och avlivningsutrustning ska alltid finnas lättillgänglig för sådana akuta situationer, samt truck med vajer eller dylikt som möjliggör flytt av djurkroppen. Personal som ansvarar för att utföra akut bedövning och avblodning måste naturligtvis kunna hantera vapen avsedda för ändamålet (oftast en klassisk bultpistol) samt manuell avblodning med kniv. Bedövning och avblodning tas upp närmare i efterföljande moduler.