Hur är lagstiftningen uppbyggd?

Svenskt regelverk

Den svenska lagstiftningen kring djurskydd, precis som inom många andra områden i samhället, skrivs på flera olika nivåer:
Djurskyddslagen beslutas av riksdagen och innehåller övergripande bestämmelser om hur djur som hålls av människan ska skötas och hanteras. Här finns till exempel grundregeln om att djur ska bedövas vid slakt.

Djurskyddsförordningen beslutas av regeringen och innehåller mer ingående bestämmelser, men också ganska mycket grundläggande juridisk information, t.ex. om vilken myndighet som får skriva detaljföreskrifter om djurskydd och vilka myndigheter som har ett ansvar för djurskyddskontrollen vid slakt och avlivning.

Djurskyddsföreskrifterna beslutas av Jordbruksverket och är de mer detaljerade bestämmelser som berör företagens verksamhet till vardags. Det finns föreskrifter om allt från inhysning och skötsel av lantbrukets djur och transporter av alla tänkbara djurarter till djurhållning på cirkusar och djurparker.

De djurskyddsföreskrifter som framför allt är av intresse för slakterier och motsvarande heter Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast ändrad genom SJVFS 2020:22, saknr L22 och kallas ofta bara ”L22”. Denna kommer att omarbetas i samband med att den nya EU-förordningen om djurskydd vid slakt träder i kraft, se nedan.

 

EU:s regelverk

Det finns alltså även bestämmelser på EU-nivå, som är gemensamma för alla EU-länder. Dessa beslutas av Europeiska Rådet. Fram till och med 2012 har det funnits ett s.k. EG-direktiv om slakt och avlivning, som varje medlemsstat har fått införliva i sin egen, nationella lagstiftning.

I Sverige har således detta direktiv inarbetats i den svenska lagstiftningen. Den som bedrivit slakteriverksamhet har följaktligen bara behövt hålla koll på den svenska lagstiftningen på området, eftersom EU-reglerna har ingått där. Från och med den 1 januari 2013 gäller istället en ny, EU-gemensam lagstiftning som är en förordning:
Rådets Förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning, nedan kallad Avlivningsförordningen. (Slakt är ju en form av avlivning, där man avblodar djuret och sedan äter köttet.).

Bilden visar Riksdagshuset. Det är i Riksdagen som lagar stiftas, djurskyddslagen är ett exempel. Bild: Melker Dahlstrand.