Hantering

Hästslakten i Sverige har minskat betydligt under de senaste tjugo åren; krav på hästpass, skärpta regler om nödslakt och personliga värderingar kan nämnas som möjliga orsaker till förändringen. Konsumtionen av hästkött i Sverige är visserligen låg men efterfrågan är trots det större än tillgången eftersom hästkött importeras regelbundet. Majoriteten av Sveriges hästägare väljer att avliva hästen på andra sätt än genom slakt. Slakt av häst blir därför en biverksamhet för de flesta slakterier och det finns sällan en enskild slaktlinje för hästar, vilket medför att slakten oftast bara sker under enstaka veckodagar. Med så små volymer blir hanteringen kostsam och avräkningspriset på hästkött är därför lågt i jämförelse med de flesta andra europeiska länder, där också efterfrågan är betydligt större. Stora skillnader i avräkningspris kan skapa möjligheter för uppköpare att tjäna pengar genom att förmedla svenska hästar till slakt utomlands.

Från de hästskattningar som är genomförda kan slutsatsen dras att antalet hästar som inrapporteras döda varje år inte uppgår till det antal som kan antas avlida och det ”saknas” förmodligen hästar i statistiken. Det finns väl dokumenterat att långväga slakttransporter av levande hästar förekommer regelbundet i Europa. Transporterna har konstaterats ske under mycket dåliga förhållanden och medför allvarliga djurskyddsproblem. Då det ofta saknas säkra uppgifter om ursprungsland för de hästar som transporteras går det inte att utesluta att hästar som ”saknas” i den svenska statistiken skickas till slakt i andra länder. En ökad slakt av häst i Sverige kan minska risken för att hästar hamnar på långväga slakttransporter samtidigt som mindre hästkött skulle behöva importeras.

Avlastning och drivning

Privatägda hästar körs ofta in till slakteriet i den egen hästtransporten. De flesta slakterier vet på förhand att en häst är på väg in och kan förbereda för att ta emot direkt vid ankomst. En häst som ska slaktas och användas som livsmedel ska ha ett pass, där viktig information om bl.a. identitet och läkemedelsbehandlingar framgår.

Utlastning av häst från en grön hästtransport. Ilastning av häst till en hästtransport.
Transport av häst. Bilder: Vanja Sandgren, SLU.

Djurägaren kan lasta av hästen innan den leds in av personalen. Om det är lämpligt kan djurägaren även hålla i hästen vid bedövningen, vilket kan ha en lugnande effekt. Film: Birgitta Staaf Larsson, SLU.

I vissa fall körs hästar in via en anställd djurtransportör eller djurambulans. Det kan röra sig om enstaka hästar eller t.ex. en grupp från trav-/galoppstall. Under transporten är hästarna separat indelade eller uppbundna. I svensk lagstiftning framgår tydligt att hästar ska ledas individuellt i samband med slakt. De får alltså inte släppas lösa och drivas.

Hästar är utpräglade flyktdjur som kan reagera häftigt och kraftfullt på olika störningsmoment. De hårda hovarna och det faktum att hästar ofta är skodda gör dem särskilt känsliga för hala underlag. Skarpa svängar ökar också risken för att djur halkar.

Hästen i filmen halkar och går omkull, innan den snabbt reser sig igen. Hästar ska i möjligaste mån ledas så att skarpa svängar och halkrisk undviks. Risken för halka ökar om hästen är skodd. Film: Birgitta Staaf Larsson, SLU.

Kom ihåg!

Om hästen är skodd är risken för halka större.

Djurvänlig drivning

Hästar ska inte drivas utan ledas inne på slakteriet. Att leda och hantera hästar kräver viss erfarenhet av djurslaget, ur säkerhetssynpunkt för både djur och personal. Slakteriets inredning är oftast inte anpassad för hästar i första hand, vilket innebär att extra hänsyn och säkerhetsåtgärder kan behöva vidtas. Hästar kan skada sig genom att t.ex. stegra sig eller slå upp huvudet i dörröppningar och tak. De kan ofta, även från stillastående, hoppa högt över till exempel för låga boxväggar.

När det gäller utrymmen för hästar ska måttbestämmelser i hästföreskrifterna följas. Där finns mått för hästhållning i box och spilta samt även bestämmelser och råd kring takhöjd, dörröppningar och stallgångar. I föreskrifterna står bland annat:

3 kap. 17 § L101
Takhöjden i det utrymme där hästar hålls eller tillfälligt binds ska vara minst 1,5 x mankhöjden. Takhöjden mäts från den nivå som hästen står på till takkonstruktionens eller annan byggnadsdetaljs lägsta nivå. För takkonstruktioner eller andra byggnadsdetaljer som är placerade rakt ovanför box-eller spiltvägg gäller inte kravet på takhöjd. Takhöjden får inte vara så låg att den riskerar att försvåra skötseln av hästen eller stallet.

2 kap. 2 § L101
Hästar ska förflyttas lugnt och under förhållanden som inte innebär onödig stress och skaderisk för hästen. Passager, dörrar, gångar och vägar ska vara fria från föremål som hästar kan skada sig på och medge att hästar kan förflyttas på ett säkert sätt.

3 kap. 12 § L101
Liggytor ska vara torra, rena och ha en god liggkomfort. Liggytor ska också vara jämna och halksäkra. Strömedel ska ha en god hygienisk kvalitet.

3 kap. 3 § L101
Inredning som hästar kan nå, inklusive väggar och boxdörrar, ska vara utformade så att hästar inte kan skadas och vid behov försedda med skydd. Inredning som hästar kan nå ska dessutom vara utformad så att skaderisken inte ökar om den utsätts för hästsparkar.

Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:17) om hästhållning, senast ändrad genom 2021:30, saknr L101.

För att hästar inte ska skada sig på inredningen är det viktigt att till exempel dörröppningar och stallgångar är tillräckligt breda. Det gäller i synnerhet i nya miljöer, där hästar kan reagera kraftigt på obekanta ljud, lukter, föremål och individer. Många hästar är dessutom ovana vid andra djurslag, vilket blir särskilt tydligt på slakteri. Vid uppstallning är det viktigt att takhöjden är tillräcklig och att boxväggarna hindrar rymningsförsök. I skiljeväggar i form av galler kan hästar fastna med hov, käke eller huvud och det finns därför krav på att sådant material ska vara utformat så att risken att hästen fastnar eller sparkar igenom minimeras.

Kring hästar bör man röra sig lugnt och försiktigt och använda låg röst. Många hästar är mer eller mindre huvudskygga – d.v.s de ogillar och kan reagera starkt på vidröring av huvudet eller fladdrande föremål i huvudhöjd. Hästar är ofta vana att ledas från vänster sida och man bör leda i grimma (inte i träns) för att inte skada hästens mun om den blir uppjagad. Uppbindning ska av samma skäl alltid ske i grimma, även om uppbindning av hästar i nya miljöer (såsom på slakteri) bör undvikas. En god regel är att passera hästen med stort säkerhetsavstånd, då man riskerar att skrämma den och själv bli sparkad. Av säkerhetsskäl bör man inte heller linda grimskaftet runt fingrar eller handleder när man leder.

Grundläggande principer vid hantering av häst:

Hantera och rör dig kring hästen med lugna rörelser och låg röst
Led hästen på din högra sida
Led hästen i grimma med grimskaft
Passera aldrig direkt bakom en okänd häst
Undvik att röra vid hästens huvud
Vid hantering i träns – ryck aldrig hästen i munnen
Bind endast upp hästen i grimma.

Hästar som leds in bör slaktas omgående i och med deras utpräglade stresskänslighet och tendens att vilja fly ur skrämmande situationer, vilket innebär risk att djuret skadar både sig själv och personalen. Kraftiga panikreaktioner blir särskilt farliga i och med att hästar leds för hand.

I filmen leds en häst in för att slaktas direkt. Den som leder byter sida innan de går in i byggnaden. Detta görs för att den som leder föredrar att gå mellan hästen och boxraden med grisar till höger. Det kan vara bra ur säkerhetssynpunkt, för att inte riskera att klämmas mot väggen om hästen blir skrämd. Den som leder går lugnt och visslar för att avleda hästens uppmärksamhet från grisarna. Film: Birgitta Staaf Larsson, SLU.

Viktiga förutsättningar för uppstallning och övernattning

På vissa slakterier görs en tidig bedömning om det är lämpligt att ta in hästen i slakterilokalen, eller om den istället ska bedövas och avblodas vid avlastningen, för att sedan köras in på slakteriet. Till exempel tas ofta hänsyn till hästens temperament och risken för att den ska reagera starkt och bli svårhanterlig inne på slakteriet. Det förkommer att djurägaren själv erbjuds att leda in sin häst och vara med vid bedövningen, alternativt lämna över hästen inne i stallet. Det händer även att hästar transporteras in efter stängning och det kan då vara transportören själv som leder in hästen till uppstallningen.

Tre personer bredvid en häst som precis blivit avlastad. En person besiktar hästen.

Veterinären utför besiktning på avlastningsplatsen och en bedömning görs om det är lämpligt att leda in hästen på slakteriet. Bild: Bo Algers, SLU.

Oftast leds alltså hästar direkt in till bedövning. Uppstallning och övernattning av häst bör så långt som möjligt undvikas. Kortare uppstallning kan dock vara nödvändig och brukar vanligen innebära att hästen placeras i en gruppbox avsedd för nötkreatur. Obekanta hästar ska inte stallas upp tillsammans. Boxen ska vara utformad så att skaderisken minimeras, vilket bl.a. innebär att boxväggarna måste vara tillräckligt höga samt att det i taket inte får finnas bjälkar, armatur eller annat som hästen kan slå upp huvudet i. För att störas så lite som möjligt av andra djur bör hästar stallas upp i en avskild box, gärna med täta väggar. På vissa slakterier stallas hästar upp i uteboxar eller mindre paddockar i anslutning till anläggningen.

De förekommer att hästar binds upp tillfälligt, om de snart ska slaktas, i annat fall släpps de lösa i box. Uppbindning av hästar kan innebära risk för skador om hästen råkar i panik och bör därför undvikas. Uppbindning på annat sätt än i spilta med löpande grimskaft får endast ske tillfälligt och om hästen hålls under uppsikt. I praktiken är det ändå svårt att agera i tid om en uppbunden häst råkar i panik och situationen kan dessutom bli riskabel för personalen. Uppbindning får endast ske i grimma - inte i träns.

Vid uppstallning vattnas hästar ur vattenkopp eller hink. Utfodring sker i krubba, foderhäck eller direkt på golvet.

Drivning till bedövning

Hästar bedövas vanligen med bultpistol. De leds vanligen direkt, eller efter kortare tids uppstallning, till ett lämpligt område för bedövning. På vissa anläggningar finns t.ex. ett utrymme i närheten av bedövningsboxen för nöt, där en port kan öppnas in till området för avblodning. På en förlängning av skenan i taket kan hästen länkas, hissas upp och föras in genom porten till avblodningen. Från annan bedövningsplats i stallet eller ute vid avlastningsplatsen, kan hästen efter avblodning transporteras vidare med truck.

Häst som leds in till en lämplig plats invid bedövningsboxen för nötkreatur, där den kan länkas och hängas upp direkt efter bedövningen. Film: Anne Larsen, SLU.

Bedövning

Vid bedövning av hästar kan det vara fördelaktigt att en person håller hästen i grimma och grimskaft medan en annan person bedövar. Det kan vara lämpligt att vira grimskaftet något varv runt en inredningsdetalj och dra åt, för att på ett effektivt sätt hålla huvudet stilla vid bedövning. Det är viktigt att tänka på att dels inte spänna grimskaftet förrän just innan skottet ska avfyras eftersom fixeringen kan ge kraftig reaktion och dels av arbetarskyddskäl inte vira grimskaftet runt handen. Man ska inte stå framför hästen då en del hästar tar ett litet språng fram vid skottet.

En person håller i en häst och en annan person riktar en bultpistol på hästens panna. Bilden är tagen bakifrån.
Bedövning av häst. Framför hästen står en person som håller i när den andre bedövar. Bild: Anne Algers, SLU.

En häst i en box. En person håller hästen i grimskaftet. En häst i en box. En person ska rikta en bultpistol mot hästens panna. En annan person drar åt grimskaftet på hästen.
Fixering i samband med bedövning av häst. I bild 1 hålls en häst i grimskaft, som inte spänns förrän bedövningen ska ske. Just innan bulten appliceras dras grimskaftet åt som i bild 2, vilket begränsar hästens huvudrörelser. Bilder: Anne Algers, SLU.

Bedövning med bultpistol

Följande är utdrag ur svensk lagstiftning:

7 kap. 14 § L22
Vid mekanisk bedövning i samband med slakt för privat konsumtion i hemmet och annan avlivning av hästdjur ska vapnet placeras i rät vinkel mot pannbenet på mittlinjen mitt emellan en tänkt linje mellan överkanten på ögonen och översta benkanten i skallen på det sätt som framgår av nedanstående skiss.

Allmänna råd till 7 kap. 14 §
Den punkt som beskrivs i denna föreskrift återfinns ofta nära det främre pannluggsfästet, cirka 2 centimeter ovanför den punkt där tänkta linjer från respektive öra till motstående sidas öga korsar varandra.

Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L 22.

Placering av vapnet vid mekanisk bedövning av häst:

Illustration av ett hästs huvud i sidled där en pil pekar på pannan där bultpistolen ska riktas.

Illustration av ett hästs huvud framifrån där två streck på pannan visar var bultpistolen ska riktas.

Illustration av ett hästs huvud snett framifrån där två streck på pannan visar var bultpistolen ska riktas.

Placering av vapnet vid mekanisk bedövning av häst. Illustration: Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L 22.

På hästar placeras vapnet förhållandevis högt upp, mot pannluggsfästet. Placeringen är oberoende av hästens storlek och ålder.

Bedövning av häst med bultpistol. Notera att den som bedövar rör sig lugnt kring hästen och stryker bort pannluggen för att bättre kunna se var skottet ska placeras. För att nå upp och rikta vapnet korrekt kan man som i detta fall behöva stå upphöjt framför eller vid sidan om hästen. Film: Anne Larsen, SLU.

Bedövning av medelstora hästar, där vapnet placeras högt upp i pannan för att träffa hjärnan (överst och mitten). Bedövning av shetlandsponny, där vapnet placeras högt upp i pannan för att träffa hjärnan (underst). Film (övre sekvens): Anne Larsen, SLU. Filmer (sekvens i mitten och underst): Birgitta Staaf Larsson, SLU.