Gäss slaktas som regel på hösten, när de är ca 4-7 månader gamla och väger ca 7 kg. Fåglarna går vanligen på bete under sommaren och många hålls utomhus med tillgång till väderskydd under hela uppfödningstiden.

Fyra gäss i gräset. Kalkoner inomhus på ett golv med strö.
Bild 1: Gäss vilar på bete. Bild: Anne Larsen, SLU.
Bild 2: Kalkoner uppfödda inomhus. Bild: Viveca Sandström, SLU.

I Sverige slaktas kalkoner vanligen vid 2-5 månaders ålder och levandevikt på ca 4,5 kg (hönor) och 20 kg (tuppar). Kalkoner föds upp på golv i stora hallar, jämförbart med slaktkyckling.

Omgångar med slaktdjur levereras vanligtvis könssorterade för att kunna föda upp hönor och tuppar i separata eller delade stallar. När tupparna blir könsmogna finns annars risk att de skadar hönorna vid parningsförsök.

Tippning, lyft och upphängning

I bildserien nedan ser man hur en gås lyfts ur lådan och bärs genom ett stadigt grepp om bägge benen. I greppet hålls även vingarna in mot kroppen, vilket är ett bra sett att förhindra flaxande, som fungerar väl vid hantering av större fåglar. När gåsen bärs bör den hållas med stöd mot kroppen såsom andra bilden visar. Gåsen hängs därefter i bygeln på ett försiktigt sätt.

Personal hanterar gäss i transportburar. Personal hänger upp en gås i en bygel.

Personal hänger upp en gås i en bygel. En gås hänger uppochner i en bygel.

Hantering av gäss. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

Film 1: I filmen lyfts en gås ur lådan genom att fatta ett grepp om båda benen. I samma grepp hålls vingarna in mot kroppen, vilket förhindrar flaxande och skador som kan följa av det. Film: Viveca Sandström, SLU.
Film 2: Sekvensen visar ett alternativt sätt att lyfta gås. Om djuret ska hängas upp bör man direkt greppa båda benen, eftersom det minimerar hanteringsmomenten för fågeln. Ska gäss lyftas av andra anledningar, t.ex. för att stallas upp, kan de lyftas såsom filmen visar. Film: Viveca Sandström, SLU.

Personal bär en gås i famnen genom att hålla runt kroppen och med andra handen lyfta upp huvudet på gåsen.

Gäss kan bäras såsom bilden visar. Bild: Viveca Sandström, SLU.

Filmerna visar lyft och upphängning av gås. I första sekvensen ser man hur hanteraren fattar tag om båda benen och dessutom håller in vingarna i samma grepp. Fågeln stöds mot kroppen när den bärs och hängs upp försiktigt. När fågeln börjar flaxa rättar hanteraren till läget och håller in vingarna en kort stund, vilket får fågeln att sluta flaxa.
Andra sekvensen visar samma sak och där ser man också att hanteraren tappar greppet lite om ena benet. Fågeln hålls stadigt och stöds mot kroppen så att nytt grepp kan tas. Vingarna hålls in lite för att dämpa flaxande och man ser att fågeln har skadat sig lite på höger vinge, där det blöder lite. Filmer: Viveca Sandström, SLU.

Sekvensen visar fångning och upphängning av kalkoner. Ytan har begränsats för att underlätta infångningen. Den som hanterar fattar lugnt tag i båda benen och ger fåglarna stöd när de bärs. De hängs upp försiktigt och benen fixeras i bygeln genom att pressa lätt. Film: Viveca Sandström, SLU.

De sista fåglarna i en grupp bör fångas in och hängas upp i tät följd eftersom de riskerar att stressas av att bli ensamma kvar. Det kan märkas genom att den eller de som är kvar sist börjar kackla.

Upphängning av fåglar inför bedövning får göras under förutsättning att de inte väger mer än 20 kg. Det innebär alltså att stora kalkoner och gäss kan behöva hanteras på annat sätt. Lämpligen lyfts och placeras djuren i en slakttratt. I sådana situationer bedövar man vanligen med en handhållen eller fast monterad elbedövningstång, innan eller direkt efter placering i tratten. Fåglarna kan också hållas manuellt vid bedövning, men det kan innebära skaderisker för personalen eftersom så stora fåglar kan rivas och slå kraftigt med vingarna.

Hantering av skadade/sjuka djur på slakteri

Följande utdrag ur Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L22 beskriver hur sjuka/skadade djur ska hanteras på slakteriet:


3 kap. 2 § L 22 Djur som har skadats under transporten eller vid ankomsten till slakteriet ska avlivas omedelbart efter ankomsten till slakteriet. Detsamma gäller djur som uppvisar sjukdomstecken samt svaga eller icke avvanda djur. …” 4 kap. 10 § L22 ”…När det finns levande djur i lokalerna, ska det finnas lätt flyttbar utrustning åtkomlig i anslutning till stallutrymmena för bedövning och avlivning av skadade eller akut sjuka djur.

Om lindriga problem skulle uppmärksammas vid hantering av gäss eller kalkoner som hanteras lösa kan sådana djur eventuellt uppstallas en kortare tid (maximalt två timmar), förutsatt att den officiella veterinären bedömer att uppstallningen inte medför lidande. Djuret ska i sådana fall upstallas enskilt, i särskilt utrymme. Separat uppstallning är viktigt för att inte riskera att djuret förvärras genom grupphållning, t.ex. p.g.a. trängsel, slagsmål eller svårighet att komma åt vatten.

FRÅGA
Hur bör man som personal agera om ett lindrigt sjukt/skadat djur upptäcks vid avlastning/drivning?

>> Klicka här för feedback

FEEDBACK

Djuret kan veterinärbesiktigas och därefter, om det är lämpligt, slaktas direkt.
För att få stalla upp ett sjukt/skadat djur krävs att den officiella veterinären bedömer det som lämpligt.
Sjuka/skadade djur som stallas upp ska slaktas inom två timmar.
I de fall en officiell veterinär inte finns på anläggningen ska sjuka/skadade djur inte stallas upp, utan avlivas direkt.

Bedövning

Merparten av fåglar som slaktas bedövas i elektrifierat vattenbad. Fåglarna fixeras inför sådan bedövning genom upphängning i byglar. Som nämnts tidigare i utbildningen kan upphängningen medföra rädsla, stress och smärta och därför bör tiden som fåglar transporteras upphängda innan bedövning minimeras. Det är också viktigt att upphängning sker på ett skonsamt sätt samt att byglarna har rätt storlek i förhållande till de fåglar som slaktas.

Vid användning av bult och eltång kan fåglar i normalfallet hållas i ett tvåhandsgrepp om respektive vingbas när bedövningen appliceras (fungerar för höns/kyckling). Stora, tunga fåglar (vuxna gäss/kalkoner) kan behöva hållas fast stående på golvet eller fixeras i slakttratt inför bedövningen. Vid hantering av lösa fåglar är det fördelaktigt att kunna begränsa fållans yta i takt med att antalet djur minskar, för att underlätta infångningen.

En personal hanterar ett fjäderfä som ska bedövas med eltång.

En personal för in huvudet på ett fjäderfä i en liten eltång.

Fjäderfä ligger för avblodning i slakttrattar.

Bedövning med fast monterad eltång, där fågeln hålls manuellt (bild 1 och 2) samt avblodning i slakttratt (bild 3), som också kan användas för att fixera större fåglar inför bedövning. Bilder: SLU.

Bedövning med bultpistol

Bultpistolanvändning är ovanligt på fjäderfän, som vanligen bedövas med el eller gas. Det finns dock speciellt utformade (icke-penetrerande) bultpistoler för fjäderfän. Enstaka djur kan också bedövas genom slag mot huvudet, dock bara i samband med husbehovsslakt eller avlivning.

Illustration av ett fjäderfäs huvud där pil markerar var man placerar bultpistolen för fjäderfä. Bultpistol för fjäderfä.

Bild 1: Bedövning av fjäderfä med bultpistol. Bilden visar lämplig placering och riktning av bultpistol på fjäderfä – bulten bör träffa i rät vinkel mot skallens högsta punkt, mellan fågelns öga och öron ingång. Illustration efter figur av M. A. Erasmus et al. Redigerad av Viveca Sandström, SLU.
Bild 2: Bultpistol för fjäderfä. Publicerad i EFSA opinion on welfare aspects of the main systems of stunning and killing the main commercial species of animals” (EFSA Journal (2004), 45, 1-29, available at http://www.efsa.europa.eu/en/scdocs/doc/45.pdf, page 47).

Bedövning med elektricitet

Tomma byglar ovanför ett strömförande vattenbad. Kontrollpanel vid elbedövning i vattenbad.

Elbedövning i vattenbad (bild 1). Bild: SLU. Kontrollpanel vid elbedövning i vattenbad (bild 2). Bild: Jolanta Sundqvist.

Vid bedövning av fjäderfän i strömförande vattenbad leds strömmen via partiklar i vattnet genom djuret och vidare ut i kretsen via bygeln. Tillräcklig strömstyrka måste passera genom varje djur och ska, för varje enskilt djur, uppgå till minst följande värden:

Frekvens (Hz)	Höns	Kalkon	Anka och Gås	Vaktel
<200	*	250 mA	130 mA	45 mA
Från 200 till 400 Hz	150 mA	400 mA	Ej tillåtet	Ej tillåtet
Från 400 till 1500 Hz	200 mA	400 mA	Ej tillåtet	Ej tillåtet

*Den svenska lagstiftningen kräver en högre strömstyrka vid låga frekvenser.

Strömstyrkan ska upprätthållas under minst 4 sekunder.

Växelström med lägre frekvens, såsom 50 Hz, har större påverkan på hjärtfunktionen (om strömmen leds genom hjärtat) än växelström med högre frekvens. Vid bedövning av fjäderfän i vattenbad används vanligen högre frekvenser av växelström för att minska köttkvalitetsproblem (t.ex. blodkärlsbristningar och benbrott till följd av spasmer). Det är viktigt att ha i åtanke att sådan högfrekvent växelström normalt inte orsakar hjärtstopp, trots att den leds genom kroppen via hjärtat.

I strömförande vattenbad beror strömstyrkan av bland annat vattnets ledningsförmåga och antalet fåglar som är i kontakt med vattnet samtidigt. Kontrollpanelen ska vara utrustad med amperemätare och ska kunna övervakas kontinuerligt medan bedövning pågår.

Kom ihåg!

Under bedövningen ska strömstyrkan i vattenbadet minst uppnå det värde som anges i lagstiftningen.
För att garantera detta måste amperemätaren avläsas kontinuerligt.

Vattnet ska inte svämma över vid ingången till badet och vattennivån ska kunna regleras för att säkerställa kontakt med djurets huvud. Den elektrod som är nedsänkt i vattnet ska löpa längs hela badets längd.

Markeringar med lämplig vattennivå för olika fjäderfä. Pil visar på bilden ett manuellt vred på ett vattenbad.

Vattenbad för olika fjäderfän. Om anläggningen slaktar olika arter eller kategorier av fåglar med varierande storlek kan lämplig höjdinställning för vattenbadet märkas ut som i bilden bild 1. I höger bild 2 syns ett manuellt vred för höjning/sänkning av vattenbadet. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

Tomma byglar ovanför ett strömförande vattenbad. Plexiglas på kanten på ett strömförande vattenbad. Pil pekar på en gul slang där vatten rinner till vattenbadet.

Småskaligt fjäderfäslakteri. Detaljer från småskaligt slakteri, där man klätt tröskeln till badet med plexiglas för att undvika att fåglar kommer i kontakt med strömförande vatten, om det skulle rinna över kanten. I bild 2 ser man hur vatten kan fyllas på kontinuerligt, för att inte nivån ska bli för låg. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

Kontrollpanel för strömförande vattenbad Mätare för spänning, strömstyrka och frekvens.

Bild 1: Kontrollpanel för strömförande vattenbad. I bilden till vänster kan frekvens och spänning ställas in. Amperemätare finns längst ner till vänster om strömbrytaren. Röd lampa indikerar att strömkretsen är sluten. Bild: Viveca Sandström, SLU.
Bild 2: Bilder visar en mätare för spänning (V), strömstyrka (A) och frekvens (Hz). Bild: SLU.

Vattnets förmåga att leda ström beror av mängden lösta joner i vätskan. Destillerat vatten leder inte ström. I en strömförande badanläggning innehåller dock vattnet partiklar som kan joniseras och leda ström. Man kan tillsätta salt vid behov; det bidrar med natrium- och kloridjoner, som höjer den strömledande förmågan betydligt. Saltet löser sig bättre i ljummet vatten vilken i sin tur leder strömmen bättre.

Byglarna tvättas innan upphängning så de är blöta när fåglarna hängs upp. Fuktning av området där strömmen ska ledas över från fågelns ben till metallbygeln ökar den elektriska kontakten och kan genomföras genom att spraya vatten på byglarna och fötterna med ett munstycke just före upphängningen.

Många fjäderfä hänger i byglar på väg in till ett strömförande vattenbad. Munstycke för fuktning

Fuktning av området där benen möter metallbygeln som fågeln hänger i ger ökad elektrisk kontakt. Upphängda fåglar före bedövning (bild 1). Munstycke för fuktning för att uppnå bra bedövningskvalitet (bild 2). Bilder: SLU.

Amperemätaren kan visa strömstyrkan per fågel (om antalet fåglar i vattenbadet är inställt på ett konstant värde, dvs. om det alltid är lika många fåglar i karet samtidigt) eller visa den totala strömstyrkan, som man i så fall får dividera med antalet fåglar som vistas i karet samtidigt. Båda metoderna ger dock bara ett genomsnittsvärde – om fåglarna är av olika storlek kommer de fåglar som är mindre (lägre elektriskt motstånd) att få mer ström och de större fåglarna med större inneboende motstånd att få mindre andel, och de senare riskerar då att bli dåligt bedövade.

Det finns utrustning (”Poltry Stun Monitor”) som man kan köpa och hänga på byglarna, som en ”konstgjord kyckling” som mäter och visar hur hög strömstyrkan och exponeringstiden är för den enskilda kycklingen.

Kontroll av bedövningen

Personal kontrollerar blinkreflexen på en kalkon.

Blinkreflex som bedövningskontroll på kalkon Bild: Jolanta Sundqvist.

På hönsfåglar kan man inte använda hornhinnereflex som bedövningskontroll, eftersom ögonen är så små. Man kan använda blinkreflexen, som ju kan utlösas utan att man rör vid själva hornhinnan. På vissa slakterier nyper man i kammen.

Elbedövning i vattenbad ger upphov till samma typ av anfall som beskrivits för gris och får. Det kan vara svårt eller omöjligt att bedöma om djuret omedelbart kollapsar, i och med att man håller i fågeln (vid tångapplicering) eller att fågeln är fixerad i bygel. Av samma anledning är det svårt att urskilja de epileptiska faserna i det utlösta anfallet. I praktiken förefaller fåglar relativt orörliga, med avslappnat hängande huvud, efter elbedövning. Om det finns plats kan man även se att vingarna hänger avslappnat ut från kroppen. Hönsfåglar (värphöns, kyckling och kalkon) sluter normalt ögonlocken i samband med bedövningen, medan gäss har öppna ögon, vilket möjliggör kontroll av pupillen.

Kalkoner hänger uppochner i byglar ner mot ett strömförande vattenbad.

Bedövning av kalkon i strömförande vattenbad. I bild 3 ser man hur den bedövade fågeln hänger med avslappnad hals. Vingarna hänger ut från kroppen. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

Kontroll på ögonen på ett bedövat fjäderfä.

Hos bedövade kalkoner är ögonlocken vanligtvis slutna. Kontroll visar fullt utvidgad pupill. Bilder: Viveca Sandström, SLU.

En gås upphängd i byglar på ett slakteri. En bedövad gås hänger uppochner i en bygel. En bedövad gås huvud med ögonlocken öppna.

Hos bedövade gäss är halsen och vingarna avslappnade. Ögonlocken kan vara öppna, vilket möjliggör kontroll av pupillens storlek. Bilder: Viveca Sandström, SLU.