Bildreferens: Sentences (priyanka u.å.) (CC-BY)

Styckeindelning

För att skapa struktur och göra text mer lättläst delas den in i stycken. När du byter tema eller skiftar fokus passar det bra att inleda ett nytt stycke. Det finns inga regler för hur långt ett stycke ska vara. Långa stycken gör att texten lätt uppfattas som mastig, medan alltför korta korta stycken gör att texten upplevs som fragmentarisk och obearbetad. En mening kan till exempel aldrig fungera som ett eget stycke.

Nytt stycke markeras med indrag eller med blankrad. Välj ett av sätten och var konsekvent. Att endast byta rad räcker inte för att markera ett nytt stycke.

tema stycke.PNG

Kärnmeningar

En kärnmening är en mening som uttrycker styckets tema. Det är ofta placerat först, men det är också möjligt att använda en kärnmening på andra platser i stycket. Övrig text i stycket knyter an till kärnmeningen till exempel genom att precisera eller utveckla temat. I exemplet nedan, som är hämtat från Skriva för att lära: skrivande i högre utbildning (Dysthe, Hertzberg & Hoel 2011:19) är kärnmeningarna fetmarkerade:

Du lär dig att skriva både genom att läsa det som andra har skrivit i ämnet och genom att skriva själv. Skälet till att vi så starkt poängterar det senare är att vi vet att studenter läser många facktexter men att de skriver alltför lite. Du lär dig inte att bli en bra fackskribent bara genom att läsa det som andra skrivit, lika lite som du lär dig att spela piano enbart genom att lyssna på duktiga pianister.

Det som gör dig till en bra facklitterär skribent är i första hand inte färdigheter och teknik, utan att du lär dig att tänka i fackkulturens termer. Det är därför det är så viktigt att du redan tidigt börjar formulera ämnesmaterialet med dina egna ord. "Omformulering" är det första steget när man ska tillägna sig tänke- och uttryckssätt inom ämnet.