Alla nötkreatur som slaktas klassificeras enligt EUROP-skalan*. Syftet med klassificeringen är att så noga som möjligt beskriva slaktkroppens användbarhet och innehåll av kött, fett och ben. Tillsammans med slaktkroppens vikt ligger klassificeringen till grund för slakteriets betalning till den producent som fött upp djuret (avräkningspriset).

Fettgrupperna anger slaktkroppens fettansättning:

1 = mycket liten
2 = liten
3 = ordinär
4 = riklig
5 = mycket riklig

Varje siffra kompletteras sedan med - eller + vilket resulterar i totalt 15 klasser. Bedömningen görs visuellt av utbildade klassificerare. Fettansättningen ska vara lagom, dvs. inte för mycket eller för lite fett. Är det för mycket fett måste det skäras bort och det sänker värdet på slaktkroppen. Är det tvärtom för lite fett på slaktkroppen kan man inte sälja värdefulla styckningsdetaljer som just detaljer ut de mals ner till färs eller går till charktillverkning.

Fettgrupp 1-3

Fettgrupp 4-5

Fettgrupp 1-5, källa Jordbruksverket

Jordbruksverket ansvarar för hur vägning och klassificering ska utföras på slakteriet. Här hittar du mer information om vägning och klassificering

*EUROP-klasser anger slaktkroppens form där E = extremt svällande och välutvecklad, U = mycket svällande och välutvecklad, R = svällande och välutvecklad, O = välutvecklad, P = något tunn och insjunken